European Youth Week i Bryssel - del 1
Hej hej kära blogg!
Ledsen för min frånvaro de senaste dagarna, jag fick ett beklagande sms om det förut idag, och då försöker jag såklart åtgärda det så snart jag bara kan.
Jag har varit i Bryssel måndag-onsdag och representerat EGTYF (LÄNK) på inledningen på ”European youth week” på en ungdomskonferens som kallades ”Youth takes the floor” med över 200 deltagare från alla EU:s hörn.
Det var ett par riktigt roliga och intensiva dagar, som blir alldeles för långt om jag ska redogöra för allt här. Men sammanfattningsvis kan man säga att jag diskuterat ungdomar, ungdomspolitik, demokrati och deltagande i tre dagar.
Jag träffade många nya, spännande och intressanta människor ifrån såväl Sverige, Danmark, Litauen och Slovakien som Spanien.
Det mest spännande och lärorika med veckan var att se hur otroligt heterogen både världen och EU är. Det finns så många olika människor med så otroligt olika bakgrunder, upplevelser, livsåskådning och värderingar runt omkring en, som man inte tänker på eller märker annars. Framförallt blev det uppenbart när jag på väg till kommissionen såg ett klistermärke som varnade för att släppa in Turkiet i EU med ett rasistiskt budskap på på en lyktstolpe. Det var något jag inte sett som konstigt alls. Turkiet är för mig en del av Europa lika mycket som Grekland eller Estland. Men så fort man säger ”islam” verkar en del hoppa högt.
Det har också gått upp för mig hur svårt det kan vara med språkbarriärer. Spanjorerna blev t.ex. helt exkluderade stundtals när de saknade tolk.
Såhär fokuserade ser svenskar ut när de lyssnar på tolkarna som sitter i glasbåsen bakom deras ryggar
Ledsen för min frånvaro de senaste dagarna, jag fick ett beklagande sms om det förut idag, och då försöker jag såklart åtgärda det så snart jag bara kan.
Jag har varit i Bryssel måndag-onsdag och representerat EGTYF (LÄNK) på inledningen på ”European youth week” på en ungdomskonferens som kallades ”Youth takes the floor” med över 200 deltagare från alla EU:s hörn.
Det var ett par riktigt roliga och intensiva dagar, som blir alldeles för långt om jag ska redogöra för allt här. Men sammanfattningsvis kan man säga att jag diskuterat ungdomar, ungdomspolitik, demokrati och deltagande i tre dagar.
Jag träffade många nya, spännande och intressanta människor ifrån såväl Sverige, Danmark, Litauen och Slovakien som Spanien.
Det mest spännande och lärorika med veckan var att se hur otroligt heterogen både världen och EU är. Det finns så många olika människor med så otroligt olika bakgrunder, upplevelser, livsåskådning och värderingar runt omkring en, som man inte tänker på eller märker annars. Framförallt blev det uppenbart när jag på väg till kommissionen såg ett klistermärke som varnade för att släppa in Turkiet i EU med ett rasistiskt budskap på på en lyktstolpe. Det var något jag inte sett som konstigt alls. Turkiet är för mig en del av Europa lika mycket som Grekland eller Estland. Men så fort man säger ”islam” verkar en del hoppa högt.
Det har också gått upp för mig hur svårt det kan vara med språkbarriärer. Spanjorerna blev t.ex. helt exkluderade stundtals när de saknade tolk.
Såhär fokuserade ser svenskar ut när de lyssnar på tolkarna som sitter i glasbåsen bakom deras ryggar
Den andra saken jag la märke till var att patriarkatet skrattretande uppenbart. 90% av alla som hellre pratade själva än lyssna på oss ungdomar som var där var gubbar i femtioårsåldern i kostym. De flesta var gubbar, och de flesta gubbarna var sådär. Tråkigt. De hade kunnat göra det så lätt, att bara sitta och lyssna istället för att hålla tal i en halvtimme var, vilket ledde till att det inte fanns tid till något annat. Värdelöst! Dessutom gjorde det alla som var pepp och sugna på att debattera med dem i två timmar besvikna och frustrerade när vi bara fick ställa totalt fyra frågor på två timma och istället lyssna på tal i drygt 1½ av dessa.
Annars var det väl lite spännande att få hänga både i kommissionens hus och i EU-parlamentet, och få sitta längst fram i parlamentets plenisal och lyssna på bland andra kommissionens ordförande Barosso som höll tal. Man blev lite överväldigad först.
En annan sak jag lade märke till var hur många sammanhang det förekom alkohol i, och hur självklart detta var. Men som tur var så bjöds det inte på alkohol på nattklubben där vi hade vår avslutningsfest igår. Alla fick två fria ”soft drinks”, men alkohol fick man köpa själv om man ville ha det. Det tyckte jag var skönt. Men på flera mottagningar bjöds det på vin och champagne som det var något självklart. Jag tyckte det var konstigt.
På planet hem idag så träffade jag Åsa Westlund, EU-parlamentariker för (S). Vi träffades sist jag var i Bryssel och gjorde en utställning med IOGT-NTO som hon stod för. Hon kände igen mig, men jag inte henne först, det var lite roligt. Hon var lite småsjuk efter att ha ätit några kassa skaldjur, och såg lite trött ut. Det är ett hårt jobb att vara parlamentariker.
Jag tänkte avsluta med några lärdomar jag dragit av de här dagarna:
¤ Ät inte skaldjur
¤ ”The floor” är upptaget av självupptagna gubbar i kostym.
¤ Du ska våga avbryta gubbar som pratar, även om de är ordförande för EU-kommissionen och du sitter längst fram i salen inne i EU-parlamentet.
¤ Det är dags att jag ser till att lära mig spanska och/eller franska som jag alltid pratar om.
¤ Man mår kasst av att bara äta mackor till lunch varenda dag.
¤ Det finns massor med ungdomar som vill massor i Europa, ungdomspolitik är spännande!
Annars var det väl lite spännande att få hänga både i kommissionens hus och i EU-parlamentet, och få sitta längst fram i parlamentets plenisal och lyssna på bland andra kommissionens ordförande Barosso som höll tal. Man blev lite överväldigad först.
En annan sak jag lade märke till var hur många sammanhang det förekom alkohol i, och hur självklart detta var. Men som tur var så bjöds det inte på alkohol på nattklubben där vi hade vår avslutningsfest igår. Alla fick två fria ”soft drinks”, men alkohol fick man köpa själv om man ville ha det. Det tyckte jag var skönt. Men på flera mottagningar bjöds det på vin och champagne som det var något självklart. Jag tyckte det var konstigt.
På planet hem idag så träffade jag Åsa Westlund, EU-parlamentariker för (S). Vi träffades sist jag var i Bryssel och gjorde en utställning med IOGT-NTO som hon stod för. Hon kände igen mig, men jag inte henne först, det var lite roligt. Hon var lite småsjuk efter att ha ätit några kassa skaldjur, och såg lite trött ut. Det är ett hårt jobb att vara parlamentariker.
Jag tänkte avsluta med några lärdomar jag dragit av de här dagarna:
¤ Ät inte skaldjur
¤ ”The floor” är upptaget av självupptagna gubbar i kostym.
¤ Du ska våga avbryta gubbar som pratar, även om de är ordförande för EU-kommissionen och du sitter längst fram i salen inne i EU-parlamentet.
¤ Det är dags att jag ser till att lära mig spanska och/eller franska som jag alltid pratar om.
¤ Man mår kasst av att bara äta mackor till lunch varenda dag.
¤ Det finns massor med ungdomar som vill massor i Europa, ungdomspolitik är spännande!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Wie va kul!
Vi vill höra mera =)
Trackback