Me, myself and UNF

Tisdag kväll: Fjällvandring med bad i varma bäckar. Galen tripp, som ingen fått information om innan att den skulle vara så lång. 1 mils promenad ihop med 50 stycken 60+-are, . Bara ett benbrott resulterade det i, som tur var... Ingen utmattningskollaps.




Idag: Föreläsningar hela dagen. Efter lunch lyssnade vi på Ann Hope som berättade om europeisk alkoholpolitik. Svempa och Totte lyssnar intresserat.

Nu har jag snart slagit ihjäl 6 timmar på Arlanda. För illa att det ska vara så dyrt med internetuppkoppling! Planet är försenat från 14.10 till 16.05 som avgångtid. Första tiden hade jag sällskap av Peter, Jocke och Martin som flög med ett annat bolag till Island, men deras plan avgick i tid...

Tur att man har mailprogrammet som sysselsättning, jag har röjt ner uppföljningslistan riktigt bra nu. Det känns skönt.

Tack för alla peppande sms, mail och inlägg om min debatt imorse! Roligt att de flesta tycker jag gjorde OK från mig allafall. men som sagt, bättre kan det bli! Nästa gång blir det det också.

Alltid när jag är på Arlanda så blir jag sugen på två saker.  Det försa är att resa riktigt långt och mycket - vi snackar 3-månaderstripper. Det andra är att jobba på Arlanda, jag gillar atmosfären här. Jag gillar ju det här med rörelse och framåtskridande, och resande syboliserar kanske sånt för mig.

Nu ska jag gå och kanske köpa en kopp kaffe till, tror min uppkopplingstid snart är slut igen. Hoppas det inte blir mer förseningar nu bara...

Då var morgonsoffepremiären avklarad, det känns skönt. 

Jag tyckte det gick hyfsat, även om Johan Forsell från MUF var duktig på att ta sig utrymme. Det märks att han är en van debattör. Jag borde kunna räknat ut mer vad han skulle sagt, det var ju inget nytt och revolutionerande, mest samma gamla liberaltugg. Jag ger mig själv 3/5 i betyg, ett godkänt men inte mer.

Jag borde, precis som Johan, ha haft en fusklapp med mina 3 starka argument. Nu hade jag 15 grymma arument, men när det går så fort gäller det att ha några få, tydliga saker man vill få fram. Det lyckades jag inte helt med. Men jag fick ändå sista ordet, och var inte överdrivet nervös faktiskt. Det funkar.

Värst var nog tiden. Att vara igång 7.15 och klar i huvudet är inte lätt. Jag börjar bli mer och mer kvällsmänniska, nästa gång får bli Debatt på kvällen istället. Där skulle jag rocka!

Nu sitter jag på Arlanda och har svarat på en bunt mail och sippat på en latte. Det ska bli skoj att få se Island, och roligt att jag får sällskap av Peter, martin och Jocke såhär innan resan. Det är humor att de ska dit samtidigt som jag. Vi ska ses här om nån timme och käka lunch ihop, en Yaki pasta på East and west blir det, gott gott!

Det känns skönt att premiären är över i alla fall, nästa gång kommer jag lyfta mig och vara ännu bättre!

Det har varit lite uppehåll i bloggen över midsommar. Ett soft midsommarfirande med Monika med mycket lugn och ledighet kombinerat med en deppdag över mardröms-matchen igår har gjort att det inte blivit så mycket skrivet här. Jag är iofs inte ensam, det verkar som att många tar lite sommaruppehåll i bloggandet när värmen och ledigheten kommer.

Här kommer frekvensen i inläggen att vara ganska låg de närmaste veckorna också. Imorgon åker jag på en veckas kurs på Island, och där vet jag inte hur tillgången på internet kommer att vara. Det ska bli kul att se Island, få lära sig mer om nordisk alkoholpolitik och knyta nätverk!

Efter hemkomsten från Island på lördag byter jag väska och drar vidare till Gotland och Visby för en veckas Almedalsvecka! Där ska det bli påverkande, seminariespring och förhoppningsvis mer nätverkande. jag ser extra mycket fram emot vårt eget seminarie som vi ska ha på högskolan på Gotland den 5/7 mellan 8-10 med Anna Sjödin (SSU), Ella Bohlin (KDU), Ida Gabrielsson (UV) och Christian Holm (MUF) från de partipolitiska ungdomsförbunden om framtidens alkoholpolitik. Du är välkommen!

Jag ska försöka håll bloggen lite uppdaterad med bilder och rapporter från våra förehavanden under Almedalsveckan, men hemma här i Uppsala är jag först den 10/7 igen. Tur att brorsan är hemma och tar hand om blommorna!

Men första anhalten imorgon är SVT! 7.15 ska jag upp i debatt mot Johan Forsell från MUF. Det ska bli spännande, jag känner mig laddad, om än lite beklämd för det äckligt tidiga klockslaget. Men jag tror det kommer bli en bra och intressant diskussion! Det kanske kommer en uppdatering imorgon förmiddag, jag har lite tid att slå ihjäl på Arlanda..

VM-febern har nåt sin höjd i det Dambergska residenset idag. Jag, brorsan, Martin och Larsen har ägnat delar av eftermiddagen åt att simultant följa Italien-Tjeckien (stora TV:n) och Ghana-USA (lilla TV:n) i deras avgörande matcher i grupp E. Det var intressant att ha två kanaler på samtidigt, SVT24 visade VM-studion i halvtid med en minuts fördröjning jämfört med SVT2.

Härligt också med matcher som man inte bryr sig lika mycket om, och därmed kan njuta av spelet i. Inte som åttondelen kommer bli på lördag. Usch.

De två TV-apparaterna kombinerat med gott kaffe och en glasstårta gjorde eftermiddagen riktig skön.

Men jag har såklart inte bara VM-nördat mig. Ett bra PoP-möte med lunch på Max, svar på ett gäng mail, produktion av material inför Almedalsveckan och valet  samt lite mer Almedalsfix har hitills uppnåtts. Nu kommer Monika hit om en timme, så då blir det lite mindre jobb och lite mer softande. Det blir skönt.

Jag överväger allvarligt att inte se matchen om en timme, jag kommer dö av nervositet eller ett slaganfall...

Det är spännande det här hur sport påverkar och berör en människa. Jag bryr mig så mycket att det blir både personligt och patetiskt, medan andra bryr sig så lite så de knappt fattat att det är VM nu.

Men kanske har det att göra med engagemang i övrigt. Antingen lägger man sitt engagemang på andra saker, eller så har man inte så mycket engagemang att ta av så man orkar bry sig om nåt så meningslöst som sport, eller så tilltalas man mer av något annat, som musik, knyppling eller världsförbättring.

Ibland önskar jag att jag kunde låta bli att engagera mig och bry mig om sport så mycket, tänk så många debattartiklar jag kunde producera på den tiden..

Men nu ska jag ner och rigga upp videokanonen, för hur nervös jag än är kommer jag nog inte kunna låta bli att titta. Jag bryr mig lite för mkt, är lite för engagerad. Så ring mig inte om en timme, då sitter jag där i min supportertröja och våndas. Engagemang är inte alltid entydigt positivt. Brydde jag mig mindre kanske jag kunde njuta av matchen också.

Det är galet med jobba-hemma-dagar. Mest frustrerande för man börjar inse vilken hög med grejer man samlar på sig när man är iväg på äventyr.

Planen idag var att styra upp typ åtta olika word-dokument som ska skrivas, skickas och styras upp, men jag har inte hunnit börja på dem än efter 2½ timme, det dyker ju upp massa annat hela tiden! Lite störande, men nu har jag hunnit fixa lite inför Almedalen (det är ju SNART!), pratat med nån journalist och styrt upp lite annat som jag inte ska skirva om här. Och efter en stärkande kopp kaffe så är jag fit for fight att börja beta av listan.

Vi får se hur långt jag kommer innan det dyker upp nån ny spännande grej. Tur att solen inte skiner så mkt idag att den lockar iväg mig.

Såhär mycket adrenalin har jag nog inte haft sedan.. Ja, Sverige-Paraguay i torsdags. Det är verkligen en kick att ge sig på sånt som man tror att man inte vågar. Notera lillkillen framför mig som tyckte jag var en fjant när jag ville hoppa av när vi började rulla..

Idag har jag ägnat dagen åt att bli omvänd. Inte till nån ny religion, inte till ölhävarnas skara och inte heller till de som tycker att kvinnan ska hänga vid spisen.

Nej, vi pratar om nåt helt annat, nämligen KARUSELLÅKANDE!

När jag var typ 10-11 bast (tror jag) så var jag på Liseberg med min familj. Jag och pappa åkte Lisebergsbanan, och jag mådde skitilla och spydde efteråt. Sen dess har jag varit helt övertygad om att jag varit en kille som inte åker karuseller utan bara mår dåligt av det, och istället vart killen som vaktade alla andras väskor när de åkt.

Konsekvent har jag vägrat åka och ens prova de fjolligaste karuseller på alla möjliga nöjesfält. Men idag har det blivit ändring på det, och det kan jag tacka Hanna, Andreas, Johanna och Nina för!

Vi har idag varit på Liseberg med Europautskottet och bondat med varandra. Jag övertalades att köpa ett åkband för att åka lite med de andra, och övervinna min karusellskräck.

Dagens första attraktion efter en lätt uppvärmning med radiobilar var min skräck – Lisebergsbanan. Attraktionen som för drygt 10 år sedan fick mig att sluta min bana som karusellkille. Jag hade världens största adrenalinpåslag när vi åkte upp för backen till karusellen.. Sen skrek jag konstant rakt ut hela färden, men jäklar vad härligt det var! Av bara farten åkte jag sedan under dagen Lisebergsbanan igen, Kanonen, Kållerado, Flumeride och Balder – två gånger! Helt fantastiskt!

Från att på morgonen ha velat hoppa av oc skrika till Hanna och Andreas att jag hatade dem (jodå, det gjorde jag…) i första färden i banan och Balder så var dagens sista åk en ren njutning! Ni ska få se kort från Balder när jag är hemma vid en scanner. Det var lätt värt den här sönderskrikna strupen..

Läste i dagens SvD när jag käkade frukost och funderade över Sveriges chanser i kvällens match mot Paraguay om de fantastiska spelarna i Saudiarabiens landslag.

Saudiarabiens fotbollsförbund har uttalat si och sagt att man kommer att vägra ta emot priset som matchens lirare under VM. Det gör man för att priset sponsras av ett ölbryggeri, och priset i sig är en ölsejdel.

Abdullah al-Dabel, talesman för det Saudiarabiska fotbollsförbundet säger: "Vi kan inte acceptera priset av religiösa skäl. Ingen muslimsk spelare borde acceptera det."

Häftigt att de gör ett ställningstagande och står upp emot alkoholindustrins ständiga infiltrering av idrotten. Nu fattas bara att Henke ikväll efter att ha blivit matchens lirare vägrar ta emot priset av solidaritet med de 9 miljoner barn till missbrukare som finns i Europa. DET vore riktigt häftigt. Make my dream come true, Henke!

Hagamannen var tydligen berusad vad vart och ett av alla de tillfällen som han begick sina överfall. Jag är inte förvånad. Det är som jag skrev häromdagen, kombinationen alkohol och människor brukar kunna gå åt helvete. Nu är det ju inte alltid det går såhär illa om man dricker alkohol, men frågan är om de här kvinnorna blivit våldtagna och nästan dödade om vi inte haft en så äckligt stark alkoholkultur i Sverige? Jag undrar också om Paul och Jensa reflekterar över att det är deras vara som orsakar sånt här, och hur de i såna fall kan sova om nätterna. Kanske de tar sig en liten sängfösare…

I torsdag så blåste det riktigt ordentligt. Bra tänkte jag och hängde ut en stor hög med kläder på vädring på balkongen, däribland min favoritskjorta som är näst intill UNF-blå.

Jag plockade efter ett par timmar in kläderna, och då hade flera av plaggen som hängde på ”vädringsstången” blåst ner, och skjortan var spårlöst borta!

Jag ska kanske passa på att rapportera från helgens andra stora händelse, min dansuppvisning på Uppsala Stadsteater med min streetdance-grupp.

Vi uppträdde kl. 15 i lördags, men träffades redan klockan 11 på stadsteatern för en sista panik-repetition för att få de delar som ingen kunde att sitta. Efter 1½ timmes gnuggning så satt äntligen alla steg, vändningar och utgångar för hela gänget. Efter en snabb salladslunch så var det dags för samling och väntande för att få gå in på scen. Jag omgavs av 11 tjejer i upplösningstillstånd av nervositet. Själv kände jag ingenting, konstigt nog. Jag tror jag börjar bli luttrad av allt talande, intervjuer och offentliga uppvisningar. Skönt det. När jag under gymnasiet uppträdde med den NBV-stödda föreställningen ”Grefven och Gräfvarne” – en historia om Göta kanals tillkomst, så var jag så nervös att jag höll på att kräkas. Skönt att man kan se konkreta tecken på att man utvecklas.