Me, myself and UNF

Jag gillar inte att sprida negativa vibbar, men idag är en sån dag. Opepp, trött, sjuk och bara massa jobbiga puckar att hantera. Jag har ingen lust att riktigt ta tag i nåt av allt som jag måste fixa innan jag drar till Dalarna i eftermiddag, har nåt skit som satt sig på halsen så en halvdags föreläsande känns inget inspirerande och helst vill jag bara stänga av dator och tekefon och ligga i soffan under en filt, läsa en bra bok och tycka synd om mig själv.

Men så fnkar det ju inte riktigt, det är bara att ta tag i packandet och telefonerandet, så fort jag fått undan nån puck och fått i mig en kopp té blir det kanske bättre. Och det här blogg-gnällandet verkar hjälpa en del med, ibland kan det vara skönt att bara få gnälla av sig lite.

Sen får jag peppa inför helgen. Min allra äldsta homie Erik kommer troligtvis hit då och gör stan farlig med mig! Det kommer blir grymt!

(Varför kan jag aldrig hålla mig till att gnälla innan jag måste bli sådär positiv igen? Jag är så jäkla förutsägbar ibland..)

Idag läste jag en insändare av en snubbe. Han konstaterade att alkohol och spel kan man bli beroende av och att det ställde till med massa skit. Han var mäkta upprörd, och han lösning på det här var att... legalisera cannabis.. ?

Var det någon mer än jag som tappade sammanhanget och logiken i analysen någonstans på vägen?

Skulle:
1. Legalisering av cannabis minska problemen som orsakas av främst alkoholen?
2. Legalisering av cannabis få färre att bli spel och spritmissbrukare?
3. Legalisering av cannabis få färre att bli beroende av cannabis?

Mina svar är:
1. Nej
2. Nej
3. Nej

Slutsats? Puckad insändare.

När jag kom hem idag var det iskallt i lägenheten. Jag frös i mina tunna fingervantar och dunväst under cykelturen på väg från stationen. Jag har blivit tokförkyld, och det har satt sig på luftrören.

Nu har jag vridit igång elementen, tagit fram tjockvantar och jacka och dricker té med honung i. Vintern är här.

I helgen ska jag hem-hem, till de vackra nejderna kring Motala. Då ska jag öva på att vara utan min ständiga följeslagare - den bärbara datorn.

Det känns läskigt att inte packa ner den som vanligt i ryggsäcken, men jag insåg att jag ju inte ska använda den i helgen, eftersom jag ska vara ledig och inte kolla mailen eller jobba. Det känns väldigt olustigt att åka iväg utan datorn, så nog bryter jag kanske ett smärre beroende?

Vi får se hur det går, vad ska jag nu sysselsätta mig med på tågresan? Jag får prata med brorsan, fundera över presenten till syrran och hålla tummarna för att tåget inte stannar i stormen..

Trevlig helg!

När jag ikväll kom hem från min värvartripp till Gbg förväntade jag mig att vara ett framlyse fattigare. Som en följd av den sjukt tidiga morgontimmen jag skulle börja min resa så var inte hjärnan riktigt med igår morse. Konsekvesen av det blev att jag glömde mitt cykellyse påslaget på cykeln.

Jag var övertygad om att antingen batteriet skulle vara slut eller lampan borta när jag kom till Uppsala ikväll. Men då hade någon vänlig själ helt sonika stängt av lyset, och ingen snott det. Det gjorde mig så glad och lycklig, tänk vad en snabb omtänksam handling kan förgylla en annan människas vardag.

Tänk att ett inte försvunnet cykellyse kan återställa ens hopp om mänskligheten!

(Nu lyckades jag istället, tack vare slarvig påsättning, tappa baklyset på väg hem nu. Men det var ju bara mitt fel så det grämer mig inte så mycket.)

Mitt liv kantas av misshälligheter med tekniska prylar. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, teknik har nåt emot mig. Saker går sönder, slutar funka och beter sig konstigt när jag håller på med dem. Det är nog bara A-K av de jag känner som har det värre än mig.

De senaste veckorna har jag
- Fått lov att formatera min dator
- Fått kameran på mobilen att sluta funka
- Fått returnera två handkontroller till Nintendo 64 som ine funkat
- Kopplat ihop routern och datorn så att VPN-uppkopplingen slutade funka

Det senase nu är att VPN:et inte funkar på tåget heller, jag kan inte skicka mail men ta emot. Helskumt. Teknik hatar mig och jag hatar den tillbaka. Jag ska bli jägare/samlare-grottmänniska när jag blir stor.

Nu är ledaren skickad till slut, och det är ju faktiskt fortfarande torsdag!

Det är svårt när inspirationen tryter och man inte kan bestämma sig för vad man vill ha för inriktning. UNF är ju så himla mycket och det finns ju så mycket jag vill förmedla ut till medlemmarna!

Klart at last, och jag är rätt nöjd. Vi får se vad redaktörens dom blir imorgon.

Kan nån kasta över mig lite inspiration? Jag ska producera en ledare till nästa Motdrag, men det står still i huvudet idag. i vanliga fall brukar tidspress funka bra, men idag är visst inte en sån dag. Kanske om jag röjer undan lite annat så kommer det av sig själv.

Tips kan med fördel mailas eller MSN:as innan kvällen. Innan midnatt ska jag skickat iväg den!

En del kommentarer här i bloggen publiceras inte automatiskt, utan måste godkännas av mig först innan de syns. Tror att det är från "utländska" IP:n. Jag har inte gjort nån sån inställning, vet nån om man kan fixa så att alla kommentarer syns med en gång?

Nu står vi inne på stationen i Norrköping. jag kan inte åka förbi här utan att tänka på min första opionsbildande insats jag gjorde i UNF som tog plats här. Jag kommer fortfarande ihåg hur stolt jag var och hur häftigt jag tyckte det var att jag var med och förändrade samhället. Det tycker jag fortfarande!

En av de roligare delarna av mitt uppdrag tycker jag anställningsansvaret är. Att tillsätta vakanta och nya tjänster är både spännande och utvecklande!

Nu är Jonte och jag på väg ner till Linköping för att tillsammans med Emma som är DO i Östergötland intervjua två kandidater till den vakanta halvtid vi har som ska komplettera Jenny som är fältkonsulent på halvtid i Östergötland.

Jag gillar att styra med intervjuer, möta nya människor, få höra deras syn på UNF och hur organisationen uppfattas och kan utvecklas.

För att fortsätta på mitt res-tema så håller jag på och ska köpa mig en världskarta. Jag har tänkt på det rätt länge, men inte fått tummen ur.

Grejen är bara den att det verkar stört omöjligt att få tag på en. Jag är ju dessutom så PK att jag vill ha en "riktig" världskarta, dvs en som är proportionerlig till hur det verkligen är. En där Afrika är så stort det är i förhållande till Europa och inte skev för att man rätat ut latituder och skit. Eller så vill jag ha en som är "upp-och-ner", dvs där sydpolen är uppåt. Är nog nyttigt för mitt världsperspektiv.

Men det går ju inte att hitta nån sån! Jag har googlat och sitter och klickar länkar men hittar bara massa skolkartor för 3000:-.. Jag vill ju ha en som inte är så dyr, i vanlig papp och kanske 1*1 meter stor..

Finns det nån som är erfaren på sånt här?

Shit vad pepp jag blir på att resa när jag läser resekataloger. Men hur ska man hinna resa till alla ställen man vill? Transsibiriska järnvägen, softa på en strand i Thailand, skaka höfter i karnevalen i Rio, roadtrip i USA, vandra i Tibet, surfa i Australien..

Kommer jag ha råd och tid att lyckas med allt det här innan jag dör?

Igår gick jag en promenad på 3 kilometer för att klockan 23 en lördagkväll koppla upp mig på ett trådlöst nätverk på en statoilmack mitt ute på den norska landsbygden. Allt för att skicka och ta emot mina mail som jag producerat under torsdagen och fredagen. Galet.


Visste ni förresten att det finns trådlöst internet på alla statoil-stationer i hela Norge typ? Och man kan koppla upp sig överallt, bara man har ett särskilt konto typ. Finns det i Sverige, förutom på Max?

Jag och min dator har under en längre tid legat i något som liknat en facklig tvist. Kanske har den upplevt orimliga arbetsförhållanden (påslagen minst 10 timmar/dag..)?

Datorns senaste stridsåtgärd var vild strejk när den skulle samarbeta med dockningsstationen här hemma. Det ledde till att jag torsdag-fredag fick sitta med datorn i knät i soffan och surfa, det blev sådär bra.

Jag svarade i helgen med en blockad och rörde knappt datorn alls. Sen gick jag idag vidare och sparkade alla program, dvs jag lät Oskar formatera och installera om skiten på kansliet när jag var där.

Det verkar ha hjälpt, för nu dockar den så snällt och låter mig tillochmed koppla upp mot det trådlösa nätverket på kansliet. Jag vann!

UNF är traditionellt inte skitbra på att jobba internationellt. Eller vi är bra men för få, lite som det är generellt i IOGT-NTO-rörelsen. Det internationella arbetet på förenings- och distriktsnivå har för mig betytt att man på DÅM:en har ett par engagerade iggis-tanter som säljer lotter där man kan vinna virkade dukar för att samla in pengar till Ceylon-klubben. Trist att det ska vara så, och att det internationella inte har mer utrymme i vårt arbete.

Men det där håller på att ändras lite, allafall i UNF upplever jag det som. Det handlar fortfarande mycket om insamling, men fler är involverade och det kopplas på ett schysst sätt till annan verksamhet. (Och under min tid som UNF:are har UNF sällan samlat in pengar ens, så bara det är ju bra!)

De senaste två exemplena är Västernorrland och Dalarna. Västernorrland samlade ihop massa folk och skramlade bössor under en elitseriematch i hockey i MoDos nya arena, med ett resultat på 14 700:- insamlade! Grymt bra!

I Dalarna arrangerade man i helgen en konsert med massa grymma band i Borlänge, där överskottet gick till Världens Barn. Jag blir aspepp av att höra om när man på ett så bra sätt kopplar schysst, drogfri verksamhet till våra internationella mål. Vilka gör nästa schyssta grej?

Jag tror att en del av det här är att vi nu har ett asbra internationellt utskott, som peppat igång lite, kombinerat med att vi har en anställd som tydligt är kopplad till både UNF och det internationella arbetet som sitter på III. Sen är det ju enskilda eldsjälars förtjänst med såklart!

Jag undrar om det är höstdepp eller om min kropp försöker jaga ifatt höstens förlorade sömn? De senaste dagarna har jag sovit till elva-halv tolv, trots att jag lagt mig skapligt.
Även om jag vaknat vid normal tid har jag somnat om och sovit längre, och drömt massa konstigheter. Inatt räddade jag ett gäng människor på en flotte, och simmade som en gud. Jag som är så kass på att simma..

Maria Larsson är vår nya folkhälsominister och Göran Hägglund ny socialminister. Jag tror det är bra för den svenska alkoholpolitiken att det var KD som fick socialdepartementet av allianspartierna.Ddet är ju de som varit tydligast och mest genomtänkta och konsekventa i alkoholpolitiska frågor de senaste åren.

Roligt också att man så tydligt nämnde alkoholpolitiken i regeringsförklaringen, även om jag tyckte Reinfeldt såg lite missnöjd ut när han läste upp det stycket. Kan det månde vara så att han inte höll med egentligen?

I helgen är jag helt ledig, och hemma i Uppsala. Jag satt nyss och bläddrade i min kalender, och insåg att det är första gången sen i typ februari jag är hemma utan några planer. Det känns lite läskigt och ovant, men rätt skönt också. Jag ska försöka låta bli att jobba, och ta mig ner till gymet och återuppta träningen. Jag behöver den.

Imorgon vid midnatt är det äskningsstopp till UNF:s Budget-FS i november. I år ligger mina utskott mycket längre fram i planeringen och skrivandet än förra året, då det i mångt och mycket ramlade över oss i slutet på september.

I år är vi ute i mer god tid, och har gjort en bra updelning. Mina utskotspolare har föredömligt redan skrivit och skickat ut sina till oss andra för feedback, de är så duktiga! Jag ska ägna min dag idag åt att plita ihop en 6-7 äskningar i mina olika utskott. Det kommer bli fint!

Tycker ni jag borde äska för nåt särskilt? Hör av er!

Igår kom min mamma och pappa upp och lämnade brorsan. Mamma stannar tills på torsdag och är i Sthlm på kurs på dagarna med yrvädret på bilden ovan. Syrrans/familjens pudel Wilma.

Hon var min andra räddning på dagen igår, när hon låg bredvid mig och sov i soffan sent igår kväll eller sprang omkring och busade/brottades med mig imorse. Må vara att den här lilla skrutthunden är en liten fjutt, men söt och smart som få är hon. När jag blir stor ska jag ha hund.

Min streetdance på tisdagar är min räddning i vardagen, som för 75 minuter får mig att släppa allt som inte är gungande kroppar, schyssta beats och sköna moves.

Jag missade mitt pass förra veckan, men idag fick jag utlopp för all stress och spänningar i kroppen, de rinner av mig när musiken börjar dunka i högtalarna. Skönt.