Framlycka och baksorg
När jag ikväll kom hem från min värvartripp till Gbg förväntade jag mig att vara ett framlyse fattigare. Som en följd av den sjukt tidiga morgontimmen jag skulle börja min resa så var inte hjärnan riktigt med igår morse. Konsekvesen av det blev att jag glömde mitt cykellyse påslaget på cykeln.
Jag var övertygad om att antingen batteriet skulle vara slut eller lampan borta när jag kom till Uppsala ikväll. Men då hade någon vänlig själ helt sonika stängt av lyset, och ingen snott det. Det gjorde mig så glad och lycklig, tänk vad en snabb omtänksam handling kan förgylla en annan människas vardag.
Tänk att ett inte försvunnet cykellyse kan återställa ens hopp om mänskligheten!
(Nu lyckades jag istället, tack vare slarvig påsättning, tappa baklyset på väg hem nu. Men det var ju bara mitt fel så det grämer mig inte så mycket.)
Jag var övertygad om att antingen batteriet skulle vara slut eller lampan borta när jag kom till Uppsala ikväll. Men då hade någon vänlig själ helt sonika stängt av lyset, och ingen snott det. Det gjorde mig så glad och lycklig, tänk vad en snabb omtänksam handling kan förgylla en annan människas vardag.
Tänk att ett inte försvunnet cykellyse kan återställa ens hopp om mänskligheten!
(Nu lyckades jag istället, tack vare slarvig påsättning, tappa baklyset på väg hem nu. Men det var ju bara mitt fel så det grämer mig inte så mycket.)
Kommentarer
Postat av: Macke K
Hurra!
Trackback