Me, myself and UNF

Sitter på X2000-tåget på väg ner till Växjö för att träffa den förnämlige förbundsstyrelsesekreteraren Andreas för lite fika och filurande över UNF:s framtid.

Tåget susar fram över den vackra östgötska slätten i detta nu och jag kommer på mig själv med att sitta och dagdrömma och längta hem. Hem till mamma och pappa i det nya huset ute i Långskogen, med hästar, hundar, lugn och ro och dagar som består av traktorkörning, timmerdragning och kaffedrickande. Julveckan hemma gjorde underverk i mitt inre och gav mig lite tid att landa och reflektera. Skönt.

Märkligt att ett hus man sett en gång förut kan kännas som hemma. Men det visar väl bara att det är människorna och inte det materiella som är ens hem.