Kongressen som aldrig kom igång?
Det märkliga är att det är många som skriver om samma känsla som jag hade. Kongressen kom aldrig riktigt igång och den där kongresskänslan som brukar fylla upp ens hela väsen infann sig inte helt och fullt.
Jag trodde att det mest var jag, och att det berodde dels på att jag faktiskt sov hemma hela kongressen, vilket gjorde att det kändes lite overkligt och man liksom inte var på kongress hela tiden, utan faktiskt var hemma allafall en 6 timmar per dygn och kunde koppla bort och slappna av på ett helt annat sätt.
Sen var det här en ganska icke-omtumlande och inte så nervpirrande kongress för mig personligen jämört med de två föregående. I Jönköping stod jag på en spränglista till förbundsstyrelsen och ägnade hela nätterna åt att propagera och strida för att vårt förslag skulle väljas. Det var intensivt och nervpirrande.
Än värre var det sen i Piteå, då jag och Sergio kandiderade mot varandra till posten som förbundsordförande. Jag vara överspänd och nervös hela veckan, sov knappt nånting och åt ännu mindre. Så utmattad som jag varit både fysiskt och psykiskt efter den veckan blir jag nog aldrig igen.
Nu hade jag ingen motkandidat, och debatten i de olika frågorna kändes inte lika intensiv och "hård" som de tidigare två kongresserna. Det känns som det var rätt lugnt, och de flesta har slutit leden där det förut var rätt splittrat. Det är bra på ett sätt, för då kan vi fokusera på kampen mot våra motståndare istället för att slåss internt, men på ett sätt saknar jag nervpirret också.
Till viss del tror jag att kongresskänslans frånvaro förklaras med två saker: För lite tid och för lite öppna ytor på skolan vi höll kongressen. Det fanns ingen stor samlingsplats där alla passerade, och förhandlingslokalerna låg långt från varandra och man passerade inte där naturligt. Där var Piteå bättre.
Samtidigt så lyckades arrangörerna bra med själva genomförandet, även om mycket kändes ganska komprimerat. Men det kan ju mycket ha med att göra att vi är vana vid längre kongresser.
Jag tror man antingen ska lyfta ur kongressen och köra den på våren varje år, och sen ha en sommarfestival där man bara röjer och har kul. Eller så ska man satsa på att ha en hel veckas kongress, så man hinner med både party och politik.
Delar din analys. Jag tror också på något av de två alternativen. Vårkongress vore friskt att testa.
Jag håller också med om valmöjligheterna. Jag tycker det är kul och speciellt att kombinera den demokratiska processen med en massa kul aktiviteter och umgänge. Jag tycker därför att en veckas kongress med mycket innehåll är att föredra.
Oj vad jag håller med dig, fullt ut! båda alternativen är bra fast det kan bli än mer svårt att få folk att ha ledigt på våren. men det där med en samlingslokal är något vi verkligen måste fixa till nästa år, det måste vara naturligt att träffa de övriga förbunden. jag saknade oxå tid för visionering och små debatter och ditt och datt som faktiskt driver organisationen framåt!
Looks good! Many thanks, Thanks much!