Me, myself and UNF

Nu känns det att det snart börjar. På riktigt. Kongresshysterin har infunnit sig, och alla springer som yra höns, precis som vanligt. Men jag är konstigt lugn. Dels för att alla som fixar med allt är grymt kompetenta, men också lite för att jag vet att allt ordnar sig på ett eller annat sätt till slut. "Det löser sig", som den grymme Timbuk sjunger..

Nu är det dags att sova. Imorrn kommer ombuden, och vi börjar på riktigt. Pepp!

PS. Dagens bästa besked: Lankeserna kommer trots allt! Tjoho!