Me, myself and UNF

Det horribelt tidiga klockslaget 6.45 imorse satte jag mig på en buss för att ta mig till Köping och marknadsföra UNF på ett gymnasie där ihop med vår konsulent i Västmanland/Örebro.

Jag kom på, pinnade rätt långt bak i bussen, satte mig bredvid en kille och knäppte genast på mig bältet, för en av de första gångerna under alla mina bussfärder. Jag märkte snabbt att över hälften av passagerarna hade bälte på sig.

Jag tror inte att så många hade haft bältet på sig för två veckor sen, innan två gula UL-bussar som den vi åkte med krockade med varandra mellan Uppsala och Öregrund.

Är det inte konstigt att vi människor inte reagerar eller lär oss förrän vi själva eller något nära oss går åt helvete. Blir vi inte smartare kommer folk inte dissa droger förrän alla har haft en förälder som supit bort deras uppväxt. Blir vi inte smartare kommer vi inte lägga ner kärnkraften förrän vi har en tunna kärnavfall på vår bakgård och blir vi inte smartare kommer vi inte bekämpa rasism och fördomar förrän vi själva blivit utsatta för hatbrott.

Är det inte dags att lyfta blicken och bli lite smartare?