Me, myself and UNF

Igår var jag på stan en sväng med Mi och shoppade lite. Vi var bland annat inne i surf/skateaffären "On board" i Uppsala, där jag testade lite schyssta skor. Jag fick hjälp av en trevlig skatekille som frågade och verkade rätt på.

Jag trodde först han ville sälja, men när jag skulle gå frågade han "Vart håller UNF till här i stan?". Det visade sig att han gått med för ett par månader sen och nyss flyttat hit, jag berättade om vart vi finns, och att vi har verksamhet i Trots Allt! som han kunde hänga på. Han fick mitt nummer och mailadress, så hoppas jag han hör av sig och hakar på oss! Tur att jag hade min UNF-väst på mig!

Igår hade jag rent UNF-mässigt en såndär skitdag när inget gick som det skulle eller blev bra. Jag ägnade en timme åt att sortera och bläddra i mailen utan att riktigt hitta något att ta tag i just då. Jag började producera lite text men det landade inte rätt och jag var ganska sur när jag drog till gymet strax efter 19 och kände att jag inte producerat min dagskvot den dagen.

Men sen tränade jag, och ojojoj vad jag förstår personer som får uppenbarelser, det här är nog det närmaste jag kommer det. Jag hade inte varit på ett pulspass på en dryg månad, och när det var slut var jag ett stort leende och hade som en liten pulserande boll av eufori i magen. Jag blir en så mycket trevligare människa av att träna!

Idag har vi ägnat hela dagen åt att vara på hundträff. Eftersom Diesal är adopterad från Irland och våra hundkompisar här i stan är engagerade i adoptivhundsföreningen SOS så har vi hamnat i "vi som adopterar utländska gatuhundar"-svängen. Himla skoj faktiskt, då hundarna ofta är lite speciella till utseendet och de som adopterar är folk med en överlag väldigt vettig hundsyn.

Vi tog därför cyklarna till Hågadalen för att hänga runt med andra adoptivhundar och deras ägare. Lite intressenter och eventuella fosterhem kom på besök och hundarna fick leka med varandra i en stor inhägnad rasthage.



Diesal sprang nog mest av alla hundarna i hela hagen, och skulle vara med överallt hela tiden. Han däckade hårt i sin biabädd nu när vi kom hem efter att ha cyklat både dit och hem, och varit där i närmare 4 timmar.

Jag lyckades dock få honom att ligga ner en stund på slutet, så jag kunde ta den här fina bilden av honom. Världens finaste hund!

Ikväll har jag haft en av ganska få diskussioner det senaste året om nykterhet och mitt nyktra ställningstagande, paradoxalt(?) nog på det nyktra studentboendet Arken där jag har min hemvist.

Huset quratorer (ordföranden) har under våren dragit igång en föreläsningsserie, och idag var det premiär. Emma Morawski, gammal arkabo och FS-ledamot i UNF kom och ledde ett samtal kring nykterhet, fördomar och alkoholkultur.

Det var himla kul och givande, och satte igång både gamla och nya tankebanor. Är det inte så att nykterister överlag är lite fega med att outa sitt ställningstagande? Är vi så rädda för "rabiata  missionerande nykterist"-stämpeln att vi låter bli att ifrågasätta andras "onykterhet" eller marknadsföra och tala för det fina i kråksången med att leva fri från droger? Är vi nyktra för vår egen eller för andras skull? Är man "utanför" om man är nykterist?

Jag fick följande pressutspel på mailen:

"Leverantörer startar sajt för att anmäla alkoholreklam

Sveriges Bryggerier, Sprit- och Vinleverantörsföreningen och Sveriges Annonsörer går ihop och lanserar en sajt där konsumenter ska kunna anmäla alkoholreklam.

Sedan 2006 finns en alkolholgranskningsman dit konsumenter kan anmäla alkoholreklam, som Sveriges Bryggerier och Sprit- och Vinleverantörsföreningen står bakom.

- Det är inte många som vet att det går att anmäla alkoholreklam så vi kände att vi startar en sajt för att få det allmänt känt, säger Cathrine Andersson, informationschef på Sveriges Bryggerier.

Föreningarna och Sveriges Annonsörer ska länka till alkoholgranskningsmannen.se från sina sajter. Även Marknadsetiska rådet ska länka till den för att få konsumenterna att hitta dit. Alkoholgranskningsmannen ska på sikt inordnas under Sveriges Annonsörers reklamombudsman.

Våren 2006 gick Sveriges Bryggerier, Sprit- och Vinleverantörsföreningen och Sveriges Annonsörer ut med en rekommendation om hur föreningarnas medlemmar ska tolka alkohollagen, med instruktioner för hur, när och var alkoholreklam får förekomma.

- Vi har tagit ett beslut om att vi inte vill ha reklam på marknaden som inte uppfyller alkohollagen. I stället för att göra dålig reklam som inte gynnar någon är det bättre att utbilda medlemmarna att göra reklam som följer lagen.

Alkoholgranskningsmannen kan utdöma böter upp till 500.000 kronor. Cathrine Andersson räknar med att antalet anmälningar kommer att öka."

Det låter väl fantastiskt, man har bestämt sig i branschen för att man inte vill bryta mot lagen! Wow!

Är det bara jag som tycker det känns lite skrämmande att de tycker sig behöva tillsätta en egen vakthund för att se till att de inte stoppar handen i kakburken och gör alkoholreklam som är över gränsen? Lika intressant är det ju att man räknar med att ens medlemmar SKA bryta mot lagen, så att antalet anmälningar kommer öka..

Sitter på tåget på väg hem från Sandviken. Jag har vart i Sandviken och varit mötesordförande på deras FÅM. Det var finfint, och som tack fick jag några läckra svettband, en schysst tröja och världens minsta vattenflaska, blir kanske modevisning på den sen.. :)

Det var ett schysst möte, även om det blir svårt att få nya medlemmar att sätta sig in i en budget och resultaträkning på 1½ miljon. Jag tycker det är svårt det där, hur sköter man en förening effektivt och samtidigt genomför ett demokratiskt årsmöte där alla är delaktiga när man är 400 medlemmar i föreningen? 

Coolt att vara i Sandviken hursomhelst. Det är inte alla föreningar som kan ståta med en egen lokal med gym, 400 medlemmar och aktiviteter 6-7 dagar i veckan. Hoppas jag snart får komma tillbaka, och smaka deras berömda AGA-burgare och snacka lite sprit och knark-politik med peppade medlemmar!

Jag fick förut ett samtal från en av våra hårt arbetande UNF-ordföranden här i landet, som frågade om vi hade en nationell alkoholpolicy.

Tydligen hade en kommunal handläggare ringt och sagt att de behövde det för att få ut sina kommunala bidrag, och varit förvånad över att en  organisation som våran inte lyckats arbeta fram en.

Ja, vad säger man? Det är ju skitbra att kommuner kräver alkoholpolicys av ideella föreningar, men det känns lite överflödigt i en organisation vars stadgar fastslår

"Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF) är en nykterhetsorganisation..."

samt det faktum att man som medlem lovar att leva helnyktert...

Menmen, vill den kommmunala byråkratin ha sitt så får man väl ordna det. Jag föreslog att skicka ett utdrag ur §1 och 3 ur stadgarna, eller ta ett papper, skriva "Alkoholpolicy" högst upp och sen "I Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF) dricker vi inte alkohol."

Imorse när vi vaknade så var det strömavbrott i vårt kvarter, men som tur var hade Mi satt mobilen på väckning. Det blir så himla tydligt hur beroende samhället är av elförsörjning, och hur handikappad man blir när den försvinner.

Om vi skulle drabbas av ett större och längre strömavbrott så har allafall jag inga möjligheter att klara mig. Vi har inga stora kärl eller ett badkar att samla vatten i (ja, skurhinken då..), vi har inga ficklampor eller belysning förutom en påse värmeljus, och inget stormkök eller liknande att tillaga eller värma mat på. Nu tände vi lite ljus och jag kollade vart strömmen försvunnit på den bärbara datorn.

När jag pluggade i Kalmar så hade vi en föreläsare som pratade om krisberedskap, och berättade att pappa staten räknar med att man klarar sig i 3 dagar innan man sätter in annan hjälp. Jag skulle troligtvis fixa det, men det är nog precis. Jag borde se till att köpa hem ett stormkök, och lite fler konserver. Det vore ju tråkigt att äta kalla vita bönor i 3 dagar om strömmen går..

(Strömmen kom för övrigt tillbaka bara en halvtimme efter att vi vaknat)