Me, myself and UNF

Idag har vi ägnat hela dagen åt att vara på hundträff. Eftersom Diesal är adopterad från Irland och våra hundkompisar här i stan är engagerade i adoptivhundsföreningen SOS så har vi hamnat i "vi som adopterar utländska gatuhundar"-svängen. Himla skoj faktiskt, då hundarna ofta är lite speciella till utseendet och de som adopterar är folk med en överlag väldigt vettig hundsyn.

Vi tog därför cyklarna till Hågadalen för att hänga runt med andra adoptivhundar och deras ägare. Lite intressenter och eventuella fosterhem kom på besök och hundarna fick leka med varandra i en stor inhägnad rasthage.



Diesal sprang nog mest av alla hundarna i hela hagen, och skulle vara med överallt hela tiden. Han däckade hårt i sin biabädd nu när vi kom hem efter att ha cyklat både dit och hem, och varit där i närmare 4 timmar.

Jag lyckades dock få honom att ligga ner en stund på slutet, så jag kunde ta den här fina bilden av honom. Världens finaste hund!