Me, myself and UNF

Jag anser mig vara en politiker, i allra högsta grad, men ibland så känner jag det omskrivna politikerföraktet välla upp inom mig.

Försy KU-förhören och nu "mejlgate". De här försöken att först ta politiska poäng (från båda håll) på människors lidande, och nu Moderaternas patetiska försök att mjölka politiska poänger ur ett puckos mailande får mig nästan att må illa.

Var är visionerna, var är viljan att förändra världen och de ideologiska debatterna?

Både politiker och vanligt folk drömmer och visionerar för lite. Gjorde Palme det, eller tror man bara att han gjorde det?

Det är en intressant diskussion det här med civil olydnad. Pepp när det diskuteras bland kommentarerna!

Jag har funderat mer på det här med civil olydnad, och personligen är jag inte emot. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bryta mot en lag och sen ta straffet för det för att uppmärksamma eller försöka förändra något i samhället som jag såg som ett problem.

Någon tycker att civil olydnad är förbehållet "svaga grupper i samhället" och någon tycker att UNF inte ska göra det men UNF:s medlemmar som privatpersoner.

Det är den inställningen till civil olydnad jag växt upp med i mitt hemdistrikt Östergötland. C O är något som man kan göra ihop med andra UNF:are, men som privatperson. Jag har lite svårt för den inställningen, som känns något hycklande. För UNF ÄR ju sina medlemmar. Tycker medlemmarna att C O är OK, ja då tycker väl organisationen det också? Eller? Om vi tycker det är OK att vi som enskilda personer gör det, så borde det väl vara OK att vi som medlemmar gör det också?

Jag ser det såhär. Antingen tycker man att det här är en OK metod att påverka samhället på. (Bryta mot en lag och ta ett eventuellt straff för att uppmärksamma en fråga eller problem.) Eller så tycker man att det inte är OK att bryta mot lagen. Det är de två vägar jag tycker det finns att välja mellan. Frågan är vilken som är den rätta för UNF?

För övrigt så loosade jag på heads up i pokern mot Pierre idag, trots massivt chipövertag. Jag är som Finland, pallar inte trycket i finalen helt enkelt.

Och på tal om det var jag på Medis och tjoade på guldhjältarna i eftermiddags. Mäktigt!

Jag läser just nu boken "Gud som haver barnen kär, har du någon ull?" av Marl Levengood och Unni Lindell. Lite smakprov: "Jag ska bli intelligent.. och lat.Om jag orkar." - Niklas, 8 år "Jag blir väldigt irriterad när de vuxna tjatar om vad jag ska bli. Jag är ju någonting, eller hur? Jag är ett barn." - Erik, 6 år "De vuxna kan äta så mycket godis de vill, vara uppe så länge de vill och sminka sig så mycket de vill. Det hemska är ju att de inte vill det." - Louise, 7 år

När man är ute och promenerar kl. 7.30 en söndagmorgon så får man mycket utrymme för sina egna tankar bland alla lämningar efter lördagens sprithinkande och korvorgier. Den här bilden tog jag utanför universitetshuset här i Uppsala. På själva huset står en massa namn på folk som jag antar varit viktiga för Sverige och universitetet. Män överallt.

Såhär tydligt har nog aldrig mannens särställning i samhället visualiserats för mig tidigare. Vi grabbar har väldigt mycket gratis.

Idag blir det mattema på bloggen. Galet egentligen att man sitter vaken och pigg såhär tidigt en söndagmorgon. Kom hem får en timme sen, efter min andra raka natt på ett nattåg. Jag trodde det skulle vara slitigare att åka nattåg faktiskt.

Jag hade tänkt att jag skulle blogga lite om min Köpenhamnsvecka, som var riktigt givande! Intressant att inte prata annat än engelska en hel vecka. Intressant också vad man pratar om med folk man inte känner så väl från andra länder. Efter att man avhandlat lite grundläggande fakta och kommit över den här första "lära-känna-tröskeln" hos varandra, vad pratar man om då? Jo mat. Man pratar om det man äter ju st då om det är vid en middag, pratar om vad man gillar för mat, pratar om sina "nationalrätter" och utbyter recept typ. Mat är en brobyggare.

Sen tänkte jag också blogga om mitt besök på 18+-helgen i Övik. Skitskön helg! Jag kom dit, fick elda upp mig om alkoholpolitik, fick se på OS, fick underbar lunch, åkte till badhuset och relaxade och sen ut och åt på restaurang. Det var det godaste jag ätit på väldigt länge. Tapas - is there anything better? Vi åt av vår egen och varandras mat och mådde allmänt bra. Bra folk, god mat och skön stämning, igår var en av de bästa kvällarna på länge.


Min mat från igår, från vänster: Rökt renhjärta med pepparrotsgräddsås, friterat bröd med vitlöksdip, Abbas specialsmör (med hemliga ingredienser, hur charmigt är inte det!), minipiroger och spansk omelett. Mmm...

Nu ska jag ta en snabb promenad innan stafetten börjar kl. 10. Då blir det en termos kaffe, en brödbit och en skön filt i soffan i ett par timmar. Soft söndag.

I detta nu sitter jag på Köpenhamns flygplats Kastrup och känner mig som en riktigt businesskille. Sippar på en cappucino och surfar på min laptop. Haha!

Jag är på väg hem från "Alcohol Advocacy training course". Kursen har varit riktigt bra, jag har knutit lite nya kontakter, fått massa bra underlag för att sparka alkoholindustrins arsle här hemma och fått lite hopp om att det finns vettiga alkoholpolitiker även i länder som Italien och Holland. Skönt!

Jag fick åka lite tidigare, jag ska ta flyget enligt Oskars rekommendation till Arlanda för att hinna till det första mötet med LSU:s ordförandenätverk. Det känns bra. Sen kommer jag hinna hem och byta väska och chilla ett par timmar innan jag ska vidare till Ö-vik med nattåget. Sen ska jag vara där imorgon och ta nattåget hem igen. Känns som honung för min miljösjäl att få åka tåg, även om två nätter på tåg är segt.

Det bästa med kursen, förutom att jag fick se Anna-Carin Olofssons medalj live, är att jag är övertygad om att alkoholindustrin "is goin down the drain" i Europa och resten av världen. Det vi ser nu i Sverige och på andra ställen är den eskalering som är alkoholindustrins dödsryckningar.

Jag ska dräpa brännvinsdraken, vem hjälper till?

Det är jobbigt när man trivs så bra i sin lägenhet att man knappt vill åka hemifrån.

Nu ska jag åka nattåg, i lyxkupé, ner till Köpenhamn. Sen blir det kurs för hela slanten, hoppas det blir intressant!

Jag lovar inget regelbundet bloggande därifrån, även om jag tror att jag kommer ha mkt dötid på kvällarna. Men det verkar vara dåligt med internetuppkoppling, så mitt mål är att minimera antalet uppföljningsmail i inboxen och titta mig igenom resten av säsong 1 av Vita huset. Jag kommer nog ha det bra.

Om man ska till Köpenhamn på en konferens om förebyggande arbete i Europa, borde man ha med sig kavaj då? Kanske bäst att packa ner den, just in case.

Sen måste jag på nåt smart sätt sy ihop min resväg på fredag. Jag ska helst till Ö-vik på kvällen, och helst inte åka tidigare än 12.30 från Köpenhamn. Sen vill jag vara i Sthlm 14.39 och vara med på en ordförandenätverksträff, samtidigt som jag helst vill åka tåg hela vägen.

Nu har jag ju redan insett att jag inte kommer kunna fixa alla de här önskemålen, frågan är väl mest vad som ska få stryka på foten, ordförandenätverket eller miljötänket eller kanske båda.

Planen just nu är att skippa pit-stoppet hemma i Uppsala och åka direkt från Köpenhamn till Ö-vik tror jag.

Ikväll är det AU-möte här hemma hos mig. Jag borde städa. Men jobbet och packandet får nog gå före, så det får se ut lite som det gör när de andra kommer hit. Jag bjuder på nåt gott att käka som kompensation.

Den kommande veckan är galen. Jag har varit i Motala två nätter nu, och ska sova hemma inatt. Sen är det Tollare en natt, och efter det Köpenhamn mellan måndag-fredag, för att efter det susa till Ö-vik och vara där nästa helg. 2 nätter av de 10 kommande i min egen säng. Men det kommer nog bli mysigt! Min enda förhoppning är att det finns ett gym på konferenscentret i Köpenhamn, så jag kan komma igång med mitt nya träningsschema!

Ikväll ska jag softa, framför en bra film tror jag minsann! Tips?

Fast om jag verkligen fick välja, då skulle jag nog vara i en danslokal och rocka loss till lite skön street hela kvällen!

Idag gick jag upp tidigt, redan 06.30. Det är ju jätteskönt att komma upp så tidigt på morgonen, när solen inte ens gått upp. Jag har vart på resande fot sen 07.30 nu, och är på väg mot Sthlm med X2000 i detta nu, tågbloggande som vanligt.

Jag borde börja gå upp tidigare om morgonarna, men hemligheten bakom det är kanske att gå och lägga sig innan midnatt på kvällarna. Men hur gör man det? Man tittar till och klockan är 21.30 kanske. Sen sitter man framför datorn och knattrar lite, eller kollar lite på nån film, och vips så är klockan midnatt och brorsan kommer ut och frågar om man ska ha kaffe. Sen sitter man där med en kopp i handen och sen blir klockan 1 innan man kommer i säng.

Idag var det den bästa Metro jag läst på länge. Dels var det kul att det var så långt och bra reportage från vår julkurs i Fryshusets tidning. Jag hade ingen aning om att den skulle ligga som bilaga i Metro, så det var en positiv överraskning. Bra publicitet för UNF, och vårt kamratstödsarbete!

Dessutom var hela bilagan inriktad på "de glömda barnen". Ännu bättre! Det här är en fråga som verkligen behöver lyftas upp på agendan. Fler behöver jobba med det. När blir det här en valfråga? 

Idag har varit en rätt dassig dag. Jag hade massor med planer, och hade mycket jag tänkt jag skulle hinna med. Men inspirationen och drivet har saknats idag, har haft lite av en dipp idag tror jag. Tänkte producera ett antal texter men har mest stirrat på skärmen, det har inte blivit särskilt många rader. Det har gjort att de andra sakerna, telefonsamtal och mail som jag tänkt fixa, inte heller blivit gjorda. Det känns lite stressande. Men det är klart, man kan inte vara på topp jämt. Men jag blir frustrerad när jag inte känner att det flyter på, utan skrivandet är som sirap. Jag har inte ens kommit på nåt att blogga om på hela dagen. Men om jag bloggar om frustrationen så kanske skrivkrampen släpper? Det borde jag kommit på redan imorse! Jag har alla fall hunnit få en genomgång och ett nytt träningsschema på gymet, och tvätta en mastodontomgång tvätt. Alltid nåt. Nu ska jag iväg på min street, och dansa bort frustrationen. Jag älskar att dansa! Imorgon går färden mot Motala, för att på torsdag föreläsa om alkoholreklam inför 300 gymnasieelever på min gamla gymnasieskola. Jag är nog lite nervös för det tror jag.

FI, Junilistan, Sjukvärdspartiet, Piratpartiet och nu senaste Vänsterdemokraterna. Jag tror det är skitnyttigt att det skapas nya partier och att det göra nyskapande saker på det opinionsbildande området, som t.ex. Toppkandidaterna. De etablerade partierna behöver ständigt utmanas och pressas för att förbättras, så man inte fastnar i gamla, bekväma tankemönster.

Men alla de här nya partierna som poppar upp som svampar kommer bara att ta ut varandra, och kommer att göra att ingen får några röster eller någon riksdagsplats. Mest tråkigt för dem, men tråkigt för demokratin med, då det ”bara” blir de gamla etablerade partierna som har en chans.

Å andra sidan är jag skeptisk till ”en-fråge-partier”, som många av de ”nya” partierna är. Ska man styra ett land, vilket man måste vara beredd på att göra när man ställer upp i ett val, så lär man ju ha en helhetssyn på hur man vill lösa samhällsproblem och ge människor ett så bra liv som det bara går. Att bara tycka en sak i en fråga, det driver inget samhälle framåt.

Ikväll har jag hängt på café Mumrik här i Uppsala. Först var det årsmöte med UNF 15 Framåt som jag och Martin var med på. Vi förde dit lite motala-power och var mötesordförande och sekreterare. Det är häftigt att få vara med på ett föreningsårsmöte, och komma tillbaka till ”UNF-grunden” på något sätt, där man får känna på och märka vilka konkreta problem och framgångar man har på föreningsnivå. Sen ÄR det ju så jäkla coolt med föreningsdemokrati. Framåt var inte långt ifrån att rösta igenom ”flaskpost” som kallelsesätt till sitt nästa årsmöte. Det coola med det är inte att det är en galen ide, det coola är att det faktiskt hade kunnat bli det reella beslutet, bara sådär! Demokratins flexibilitet och allas lika värde är dess styrka och svaghet på samma gång. Men det är nog mer en styrka tror jag.