Me, myself and UNF

Hemma igen efter en lång, grymt bra helg! Nu sitter jag och ska ta itu med den här julkursen, skriva bekräftelsebrev, boka in alla anmälda, trixa med schema och skriva lite ledarmail. Men jag är så sjukligt trött. Men jag måste, hinner inte imorgon, eller övermorgon heller för den delen. Stressigt.

Men det känns betydligt mer under kontroll och som att det kommer bli fett, även om vi tappade en av ledarna i helgen som är så satans bra. Tur att det finns fler bra!

Och för er som undrar. Det blir inget Saxen för mig. Vi åker 22/12 och kommer hem 1/1. Tyvärr.


Jonte och Lina var glada över att få åka go-cart

Annars har jag sjukt ont strax under min högra skinka. Andra finalen i rad i Go-carten som gick åt pipan för mig. Fick en oanvänd bil med kalla däck som släppte som faan på uppvärmningsvarvet. Jag stod efter Jonte som var i pole position i finalen.

Starten går bra, jag ligger och nosar bakom Jonte och letar en lucka. Men redan i tredje kurvan händer det. Jag touchar Jontes bakskärm, alla mina fyra kalla, hala hjul släpper och bilen snurrar 180 grader. Där står jag felvänd och ser en vägg av fem andra bilar komma mot mig. Jag frontalkrockar med Anders, polisen som väger närmare 100 pannor. Jag flög. Slog i skinkan och ena låret som faan och hamnade ihop med Espen utanför banan och fick släpa in bilen igen. Så var mina vinstchanser körda redan på första varvet, för andra gången i rad trots att jag hade en av de bästa kvaltiderna. Jävligt bittert.

Jonte tog hem hela klabbet, och hade snabbast tid i kvalet med. Cred åt honom, trots att han fick hjälp av att vara den enda som inte var inblandad i min skink-krock. Alla andra sex bilar i finalen smällde ihop då.

Nu ska jag försöka göra nåt åt huvudvärken och fixa det jag ska innan tvättiden börjar. Sen vill jag sova. Den nattliga promenaden blev lite lång och sen.