Me, myself and UNF

I helgen är det samling i Uppsala för närmare 70 grymma UNF:are från våra distriktsstyrelser. Jag tycker det känns tokbra att vi för första gången på ett ganska stort antal år har en samling enbart riktad mot våra distriktsstyrelser. UNF är en för stor organisation för att bara ha fokus på föreningsnivån, och större ska vi ju bli! Då tror jag vi behöver distrikten.

När en del människor blir arga på en eller känner att de måste hoppa på en, då vet man att man är på väg att åstadkomma en skillnad.

Vi är på väg att åstadkomma en förändring i folkölsfrågan. Thomas Sundblom från Stockholms Livsmedelshandlareförening hoppar i senaste numret av Ica-nyheter på mig och UNF:s utspel kring problemet med att handlarna inte klarar folkölskontrollen.  Han  känner nog på sig att han jobbar i en ganska hård motvind, och att en flytt  av folkölet inte är orealistisk på nåt sätt. Därför känner han sig tvungen att  ljuga  och överdriva i sin artikel och dra upp den gamla myten om att vi använder oss av barn och översminkade 17-åringar i våra kontroller, ett påstående som är taget helt ur luften.

Dessutom läste jag igår på en av alkoholindustrins sidor (där de försöker ge sken av att vara en seriös part i alkoholdebatten) följande:

” Ungdomens Nykterhetsförbund, UNF, har en envis vana att fokusera stora delar av sitt arbete på folköl och på de bristande ålderskontroller som vissa dagligvaruhandlare uppvisar. Givetvis är bristande ålderskontroll inte acceptabelt, det finns kanske till och med anledning att se över delar av lagstiftningen kring vilka butiker som får sälja folköl och inte. Men att på detta populistiska sätt göra folkölen till den stora utmaningen i alkoholpolitiken är i det närmaste ohederligt från UNFs sida.”

Det som är intressant är att när man pratar med de som får ta skiten för det här, de som jobbar i kassan och får stå ut med stressen att behöva komma ihåg att kolla leg och får ta straffen när man inte håller ålderskontrollen så vill de flesta flytta folkölet till systembolaget. Däremot vill butiksägarna och alkoholindustrin såklart ha det kvar, det är ju de som drar in vinsterna för det.

Men det som man kan konstatera är att UNF håller på att åstadkomma en förändring med vårt grymma arbete, och alkoholindustrin och livsmedelshandlarna är livrädda för att det ska bli så. Ibland kan det vara roligt att skrämma folk.

Just i detta nu så fick jag en väldigt stark vilja att stå högt upp på riksdagslistan inför valet om några veckor. Jag vill in i den politiska hetluften och ha möjligheten att konkret och direkt åstadkomma en förändring mot ett bättre samhälle.

Men nu står jag ju inte på någon riksdagslista, och gjorde heller inga ansträngningar för att ta mig in på någon sådan när det var tid för det. Jag får bida min tid till nästa val, eller det efter det kanske. Just nu ligger ju mitt fokus på påverkan i alkoholpolitiken genom Sveriges grymmaste ungdomsorganisation.

Jag tror bara det skulle gå snabbare om jag fick lägga förslagen själv, istället för att försöka få Morgan, Maria eller Maud att fatta vad de borde lägga för förslag.

Min reservplan är att bli ännu bättre på påverkan och lobbying. Och skaffa mig ett större tålamod.

I helgen genomförde UNF en av sina stora folkölskontroller i Stockholm. 26 grymma UNF:are från  hela Sverigre samlades på IOGT-NTO-gården i Häggvik för att ladda inför helgens feta ölköp.

På lördagen for vi runt i olika delar av Stockholms innerstad och gjorde kontroller i totalt 92 butiker. Resultatet blev lika kackigt som vanligt, 40 butiker sålde ut till våra 14-17-åriga medlemmar.

Kommer ett regeringsskifte flytta folkölet till systmebolaget? Eller kommer Morgan och Göran får arslet ur vagnen och våga ta tag i problematiken när vi än en gång visar hur löjligt enkelt det är att skaffa sig en billig fylla i närmaste livsmedelsaffär?

Handlarna blir nog sura, som vanligt. Det är klart att det är frustrerande för dem att de verkligen inte kan få det här att funka hur mycket de än försöker. Tråkigt för dem att de aldrig kommer få det att funka heller. Det är bara en tidsfråga innan folkölet säljs på systembolaget.

Jättetack till alla grymma UNF:are som var med i helgen, ni gjorde ett riktigt hästjobb! Kampen fortsätter!


Såhär mycket öl kan en halv skolklass köpa på en lördag i Stockholm. 225 burkar öl, motsvarande 37,5 flaskor vin.

Idag har jag slagit längdrekord på kansliet. Inte i tresteg eller nån annan tuff sport. Nej, det här är mer prestigefyllt än så. Det handlar om... Eurocardkvitton!

Här nedan ser ni mitt i särklass längsta eurocardkvitto hitills, från EGTYF-resan till Schweiz. Hela den vita remsan är alltså ett enda långt kvitto. Jämför med min Puma-doja i storlek 41 så får ni en uppfattning om längden. Det var svårt att få plats med på ett A4 kan jag lova.

Idag har vart en dag i utbildningens och strategins teckan. Jag träffade min mentor Maria i förmiddags och blev peppad och utmanad som vanligt. Hon är grym!

Efter en snabb lunch på centralen (Gooh! Från operakällaren är schysst mat, rekommenderas!) så var det ”Ung med makt”-utbildning i Cancerfondens lokaler. Filip Wijkström, forskare i ideella sektorn från Handels, höll en föreläsning om strategiskt arbete i ideella organisationer. Med sig hade han den inte helt obekanta Sofia Modigh som bisittare.

Han pratade om vårt ”uppdrag”. I ideella organisationer så är det en idé, till skillnad från ett företag t.ex. där vinsten är ”idén”. UNF:s vision ”En demokratisk och solidarisk värld fri från droger” är ett väldigt tydligt och bra exempel på en ideell organisations uppdrag. Det är inte alla som har sitt uppdrag så tydligt som vi har det. Det tror jag är bra. Inte att andra är otydliga. Men att vi är tydliga. Jag ska skriva mer om det nån annan dag.

 

Det var en rätt bra föreläsning, även om jag inte kände att jag höll med om eller tog åt mig av allt. Men en fråga som han väckte när vi pratade om vad som särskiljer den ideella sektorn från andra fångade mitt intresse mer än det andra han sa.

 

Filip ställde en fråga som provocerade många. Vårt syfte är ju att uppfylla vårt uppdrag. Frågan är då: Behöver ideella organisationer medlemmar? Kan vi inte ha en elitgrupp med 100 lobbysiter som nykterhetslobbar och sänker alkoholkonsumtionen och debutåldern bland unga t.ex.? Finns det ett egenvärde i att ha medlemmar? Fundera på det ni!

Det blev en lång, men givande dag idag. 4 intervjuer till en tjänst tär mer på krafterna än man tror. Åkte hemifrån 8 och var hemma igen vid 20.

Känns bra efter intervjuerna. I slutet på veckan ska FS bestämma sig för hur man ska gå vidare. Jag har nästan bestämt mig för vad jag tycker, ska gå och lägga mig och sova på saken så får vi se om jag tycker likadant imorgon.

Det märks för övrigt att folk börjar komma in efter semestern nu. 25 nya mail idag när jag kom hem, snart är vi tillbaka på "normala" nivåer igen.

Hösten drar igång på riktigt imorgon känns det som. Den känslan fick jag när jag kom ner till söndagsfiket och det var riktigt välfyllt med massor med folk som var tillbaka efter sommaren. Jag har inte hunnit ladda batterierna inför hösten till 100, men känner mig ändå peppad på allt som ska komma!

D-samling, Kampanjsamling, EU-resa, Fett ölköp, anställningar, FS-möten ihop med Juvente, Active-seminarie, Teamträff, JUNF-kurs och Kursvecka i Dalarna ska varvas med utvecklingssamtal med resten av FS, samtal med valberedningen och troligtvis ganska stora mängder mail.

Imorgon börjar det. Då ska vi ha fyra anställningsintervjuer till vikariatet för Lisa som generalsekreterare. Jag har förberett intervjufrågor och skrivit ut här, och känner mig peppad inför intervjuerna. Det är några riktigt intressanta namn vi ska träffa, och jag är inte alls orolig för om vi kommer hitta nån som är bra. För det kommer vi.

Den senaste veckan har jag ju hängt hemma i Motala med Monika och familjen. En kär sysselsättning min mormor har, och som resten av släkten smittas av i semestertider, är att lösa korsord. Nu när jag vart hemma har jag såklart smittats jag med, och jag har ägnat ett gäng timmar åt att själv eller ihop med Monika lösa korsord. Det är rätt skön sysselsättning, lagom intellektuellt utmanande. Sen gillar jag det också för att jag är rätt grym på det. Jag gillar att vara bra på saker.

Men när jag var nere på söndagsfiket förut så pratade vi om matte i skolan. Jag sög stenhårt på matte i gymnasiet. Läste Natur men fixade inte ens Matte C. Det är konstigt, jag har alltid tyckt det vart mycket logik och sånt i matte, och jag är bra på logik. Men inte på matte. Hur kan det komma sig?

I höst skulle jag vilja ägna mycket tid åt att utveckla organisationen. Klura på hur vi kan bli tydligare i vår kommunikation både internt och externt, hur vi ska använda våra resurser bäst och hur vi ska göra för att komma närmare vår vision.

Bekymret är att den tiden inte finns, det är så mycket annat som händer. Tjänster ska tillsättas, samlingar ska genomföras och politiska frågor ska drivas. Är det de ideella organisationernas ständiga gissel? Att ständigt ha så mycket på gång att man knappt hinner titta varesig framåt eller bakåt.

Eller är det nåt som finns i samhället generellt idag? Kan man månne köpa sig lite betänketid nånstans?

Jag är hemma i Motala. Kom hit i söndags och planerar att stanna fram till helgen. Veckan har och ska ägnas åt att:
 

• Fira mamma som fyller år imorgon
• Gå på stan, notera ett par butiker som stängt och ett par nya som öppnat.
• Köpa ett par snygga jeans på rea
• Hälsa på gamla bekanta åt höger och vänster
• Lösa korsord
• Notera att det delas ut Metro i Motala numera(!)
• Rensa ur ett antal banankartonger med gammalt skräp från vinden i garaget

I de gamla banankartongerna låg det mängder med skojiga saker. Ett gammalt Nintendo 8-bitars, foton, minnen och brev från gamla beundrarinnor och flickvänner från hela mellan- och högstadiet, kort på mig som bebis, skolkataloger och mängder av gamla band och brickor från kongresser och samlingar. Nostalgitrippen höll på att aldrig ta slut!

Jag var på Uppsala Reggaefestival. Gick inte in eftersom de skulle ha 650:- för att jag skulle få vara där de två timmar som återstod av festivalen.

Jag och Umegänget gick istället till andra sidan ån och hade perfekt utsikt över tältscenen där Akademien spelade från en skön parkbänk. Ljudet nådde oss också bra, det var "bara" den elektriska spänningen och euforiska masspsykosen som blir i en publik som älskar sitt band som vi missade. (Även om det nästan är värt 650:- bara det..)

Men jag fick höra hela konserten, sjunga med i och gunga till grymma låtar. Men kvällens stora behållning var ändå att få höra Leia rappa live igen för första gången sen sin "mammaledighet". Jag lovar er att alla håren på mina underarmar reste sig och ögonen svämmade över när jag fick höra hennes fantastiska stämma spotta fram klockrena versrader igen. Berusad. På riktigt.

Idag har varit en hysteriskt social dag. Vid lunch kom David och Camilla hit och fikade, eftersom de var i stan och köpte bil(!). Jag får gratulera till den lilla pärlan, som jag verkligen hoppas blir kallad Jean-Rudolf!

 

Jag bjöd på apelsin- och chokladkaka och kaffe, smakade fint!

 

Sen gick det bara någon timme innan det damp in ett gäng Umeå-UNF:are som är ute på roadtrip. De mellanlandade här, blev bjussade på vegetarisk lasagne med grekisk inspiration och lånade duschen. Sen blev de kvar och nu sitter vi sex pers i min soffa och lirar tv-spel! Socialt och trevligt, precis som det ska vara!

 

Det är bra när man får besök, för då blir det städat! Dammsugning, spegelputsning och toalettrengöring klarades av innan bakande och matlagning drog igång idag. Skönt att få sånt gjort!

 

Ska bli spännande att se hur kvällen fortsätter. Jag hoppas på Svenska akademien på reggaefestivalen!

Tänk vad en timmes samtal, minnen och skratt med goda vänner kan göra för att boosta upp ens humör. Det var en riktigt fin kväll det här!

Idag var jag ute i Fyrislunds industriområde för att lämna in min trasiga telefon på reparation.

Jag tog min cykel och skulle ge mig iväg de kanske 4 kilometer som är ut till reparationsstället för min telefon, och då slog det mig hur uppbyggt hela vårt samhälle är efter att man åker bil!

När jag ringde till affären och frågade hur man hittade det beskrev hon sättet man åkte bil dit på, och halva vägen dit fick jag lov att trängas på den vanliga gatan med bilar och bullrande långtradare, inga särskilda cykelkörfält eller cykelbanor här inte!

Jag tycker ändå att Uppsala är en riktigt bra cykelstad, faktiskt än av de bästa jag varit i. Här finns det ofta bra cykelbanor och en del cykelkörfält på vägarna. Men ändå är det inte tillräckligt.

Samhället måste anpassas till andra fortskaffningsmedel än avgasspyende bilar också. Precis som människor lever i olika stora och olika typer av boende så tar man sig fram på olika sätt. Det måste finnas utrymme för alla, bilister såväl som gångare, glidflygare, cyklister och inlinesnördar som jag.

Idag har jag tänkt mycket på kriget i Libanon. Det känns alltid så långt bort med krig och död, ända tills någon i ens närhet drabbas av det. Samma sak som med naturkatastrofer. Skillnaden är ju att naturkatastrofer "bara händer", de är ingens fel (om man räknar bort puckade miljöpolitiska beslut.)

Krig däremot, där är det enbart människor som skapar död och olycka för andra människor. Jag förstår det inte.

Om jag kunde så skulle jag få de ansvariga puckona att lyssna på och ta till sig av den här texten, det är delar av Svenska Akademiens "En bättre värld".

"Tänk en värld med mindre rädsla, sicken värld det vore att leva i.
Tänk en värld utan krig, barnen kan leka i frid.
Tänk en värld utan herrar, utan slavar, utan narrar
En värld byggd på gåvans ekonomi
Ingen som darrar, var man är fri

(I en) Bättre värld, bättre värld
(Lever på hoppet om en) Bättre värld, bättre värld

Fredens sång sjung starkare, gemensamt sjunger vi är starkare
När vi dansar blir vi starkare, när vi spelar blir vi starkare
En uppstart, Babylon ger upp snart, mina ögon sjunger helt klart uppenbart
En ny start, aah ge mig lite mer reggaemat
De e solklart, helt underbart, gör en kärleksattack ett attentat
Oskar Franzen och Akademien det är ju självklart, så självklart, så självklart

Bättre värld, bättre värld
Bättre värld, bättre värld"

Senare den här veckan ska jag ägna någon kväll åt något som för mig är klassiskt folkröreksearbete. Jag ska blada utskick.

Miljöpartiet i Uppsala ska göra ett utskick med valsedlar till alla hushåll i Uppsala inför valet. Det är några kartonger papper som måste bladas då, det här är ju ändå landets fjärde största stad. Därför ringde det nyss en kvinna och bjöd in mig att komma ner till lokalen och hjälpa till någon gång den här veckan eller nästa och blada lite. Klart man ställer upp!

Blada papper, fixa med utskick eller kopiera distriktstidningar har jag gjort ganska många gånger under tiden jag satt i Östergötlands DS och vi fixade sånt själva på D-expen i Linköping. Det var ganska roligt, även om det kan låta slitigt och monotomt. Är man ett litet gäng som sitter ihop hinner man med ganska många trevliga diskussioner under tiden man fixar det man ska, och har man dessutom tillgång till en kaffebryggare och en burk kakor så blir det nästan bara trevligt!

Idag kändes mitt liv lite mer som ett vänner-avsnitt än annars. I vanliga fall så dyker ju Martin upp och in hr utan förvarning, vilket bara är nice.

Men idag var han här, och vi stod med brorsan i köket och gjorde pirogerna. Då ringer det på dörren och in traskar Mi, precis som Martin brukar göra. DÅ kändes verkligen som om jag levde i Vänner-serien. Trevligt värre! Jag funderar på att byta namn till Joey.

Hemma i Sverige igen. Har nästan hunnit landa efter en intensiv Active-kongress och återhämta mig efter den 40 timmar långa bussresan. Det var varmt både på kongressen och bussen. Jag pallar ju inte för mycket värme, jag smälter bort och hjärnan går i standby-läge.

Gårdagens rekreation var hur bra som helst för att komma tillbaka till verkligheten. Jag, Martin, Peter, Jocke och nyinflyttade Mi cyklade iväg för att bada på eftermiddagen efter att jag sovit till ett(!). Efter en eftermiddag av melonätande, exploderande cykeldäck och påflugna getingar så toppade vi med lite blodgivning på kvällen.

 

Så idag var det back in business. En heldag på kansliet med GS-ansöknings-sållning, mailande, jagande efter broschyrer och bollande av pressmeddelande. När jag och Lisa gjorde sällskap hemåt vid 17-snåret var jag helt sänkt av en kombination av för mycket värme, vätskebrist, blodbrist (efter blodgivningen) och matbrist. Jag höll på att däcka när jag kom hem till lägenheten.

 

Men istället för att vila och äta så satte jag mig i telefon och började maila. Sen damp Martin in och sen tog det skitlång tid innan jag kom på att jag borde äta, som var hungrig vid 17 när jag åkte från Sthlm. Vid 21 nu var pirogerna vi bestämde oss för att laga klara. Då var jag så nära döden man kunde. Men nu är jag mätt, nöjd och glad. Sovmorgon imorgon, sen är jag nog återhämtad från Active-veckan.

Igår avslutades kongressen för EGTYF, som numera heter Active. Jag och Andreas Marienborg från Norge ledde mötet med bravur fram till slutet, som inträffade vid 22-tiden igår kväll. Ungdomsorganisationen hade fått lov att ha sina förhandlingar före och på kvällarna efter IOGT Internationals förhandlingar, eftersom en del organisationer måste skicka samma ombud till båda kongresserna för att ha råd.

Tråkigt att det ska behöva krocka, och att fördelningen av förhandlingstiden urskillningslöst ska ske på vuxenförbundens villkor.

Det är bra att man har kongress ihop när man kan, för både unga och vuxna. Att se att vi är en bred rörelse och få möjlighet till utbyte av erfarenheter och intryck mellan både ålders- och landsgränser tror jag är hur bra som helst. Men det är inte OK att det alltid ska behöva vara ungdomarna som ska vara flexibla.

 

Hur som helst, de beslut som blev av den sista kvällsförhandlingen på Active-kongressen var att Bulgarien fick sommarlägret 2007, och Sverige fick den stora äran att fixa nästa kongress 2008!

 

Det känns hur kul som helst, och Hanna har redan en två sidor lång lista på grejer som vi ska tänka på att göra riktigt bra nästa kongress, små saker som man annars glömmer lätt. Det kommer bli hur bra som helst! Vi ska leta reda på et riktigt schysst ställe att vara på under hösten, och sen blir det planering som bara den!

 

Det andra stora som hände under sista sessionen var att man valde en ny styrelse. Många nya, bra ansikten som verkar skitpeppade på att göra ett bra jobb de kommande åren, blandat med några riktigt skarpa namn som sitter kvar och står för kontinuiteten och sitter kvar. Det kommer bli grymt!

President            Linn Landmark, IOGT Juniors Norway

Vice President    Emil Österlund, UNF Sweden

Treasurer            Kadri Vanhem, Juvente Germany/Estonia

Secretary            Madlena Tsvetkova, Active Youth Bulgaria

Board members 

                          Hege Sörvig, Juvente Norway

                          Ljupco Jovanovski, EGTYF Macedonia

                          Jan Jobmann, Juvente Germany

                          Minja Nuspahic, LINK Bosnia and Hercgovina

                          Kristiina Lepa, Juvente Estonia

Det känns kul att vi från UNF har en plats i styrelsen, och bra för både UNF och Active att vi har posten som vice ordförande. Det gör att vi kan fortsätta närma oss Active, det tror jag är bra både för UNF och Active!

Idag är det kongress för IOGT International, Active-kongressen har fått ta paus tills ikväll.

Kongressen inleddes redan igår, med att den tyske revisorn själv försökte driva igenom ansvarsfrihet för styreslsen och ville leda omröstningen från talarstolen. Helt galet!

Jag, Hanna och Andreas är ombud för UNF på kongressen för IOGT-I. IOGT-NTO är klart störst med sina 10 ombud. Rätt häftigt.

Nu är vi på workshop/ working group om alcohol policy som leds av Thomas Babor, den kände alkoholforskaren. Det är väldigt intressant, men svårt att komma fram till något konkret till arbetsplanen känns det som. Det är inte lätt när folk från 80 länder ska förstå varandra.

På bilden ser vi hårt arbetande norrmän längst fram i salen. Hege och Odrun.




Jodu Waggan, kontrapropositionsvotering har jag kallat "counter-proposal-votation" eller " numberous-proposal-votation". Justerare heter "Signer of the minutes". Det är en utmaning att leda ett möte på engelska. Tur att vi alla är lika kassa på det, så det är OK att säga fel.