Me, myself and UNF

Ikväll var jag på Café Mumrik, UNF:s egna café här i Uppsala, och lyssnade på Katerina Janouch som pratade kring sin bok ”Anhörig” om hur det ät att vara anhörig till en alkoholist och narkoman. Har ni inte läst den så gå till närmaste pocket shop och köp den pronto! Hon var grymt bra.

Men när jag och Lisa promenerade hem från Mumrik och pratade om kvällen, så diskuterade vi hur OK det var för henne att vara så arg, provocerande och rabiat mot allt vad alkohol heter. Hon har en rätt att ifrågasätta och vara förbannad på alkohol på ett sätt som vi ”vanliga” nykterister inte har. Inte så svårförståeligt, men ändå lite konstigt. Att jag som är (så vitt folk vet) oerfaren av alkoholens direkta konsekvenser inte har samma rätt att vara förbannad på samma konsekvenser som Katerina är förbannad på.

Det fick mig också att fundera över UNF:s politiska framtoning. Något jag har kommit att tänka på, och funderat en hel del över, är vår kluvenhet i vår politiska framtoning.

Det senaste halvåret, i samband med festivalturnén till exempel, har vi betonat det grymma med att vara nykter. Vi har pratat om det schyssta med att vara straight edge, nyttan och skillnaden man gör genom sitt ställningstagande och att den äkta berusningen slår den kemiska flera gånger om.

Samtidigt så finns det en annan sida, som vi betonar hårt ibland annars. Den arga och förbannade sidan. Då vi spyr på bryggarnas lögner, ifrågasätter politikers ställningstaganden och vill nita fanskapen som utnyttjar unga tjejer för att sälja mer öl på sina barer i t.ex. Kambodja.

Frågan är om man kan ha båda dimensionerna i sin framtoning av UNF? Eller måste vi välja ett spår och köra konsekvent på det? Är det en omöjlighet att förena dem?

Wickan skrev en lång, men bra, text kring det här under vår förra FS-period. Den ska jag läsa igen nån dag, och kanske publicera här om han tycker det är OK.

Idag har jag pratat med världens bästa Robert! Vi hade inte hört av varandra på säkert 1½ månad, så det var verkligen på tiden! Token har köpt ett hus på 350 kvadrat i centrala söderköping, så nu ska han flytta igen, galningen. Men det blir nog jättebra, jag är jätteglad för hans skull. Tror det kommer bli toppen med en liten butik inne i Sörping. Jag ska dit och hälsa på snart!

Nu ska jag upp på vinden och hämta ner adventsljusstakarna och julstjärnan. Jag hoppar nog träningen idag med. Imorgon förmiddag.

Japp, jag bröt för en stund sen mot mina principer. Jag handlade mat alldeles för sent på kvällen. 22.40.

Jag tycker egentligen inte att mataffärer ska/ska behöva ha öppet efter kl. 21, delvis för personalens skull som inte ska behöva jobba över sängdags. Det är en av de största trätefrågorna mellan handelsfacket och arbetsgivarna, vet jag som gammal butiksanställd. Det suger hårt att jobba sena kvällar, det vet jag också efter mina butiksår.

Så stötta de livsmedelsanställda, handla bara när du själv kan tänka dig att jobba. vid 20-snåret går min gräns.

Idag har jag fått tillbaka jobb-peppet, trots att dagen gått halvkackigt och jag inte fått styr på julkursen än. Men det är nåt med alla de här grymma människorna på kansliet och de fantastiska konsulenterna jag träffade ikväll som lyfter mig. Man behöver se och uppleva de andras hårda arbete också.

Imorgon blir det föreläsning för hela S-kansliet på lunchen, med Anna Carlsson som nyss kommit hem från Kambodja. Vi ska visa institutets bildspel om alkoholreklam och exploatering, det kommer bli tokbra! Därför ska jag hoppa i säng nu, med min nyinköpta Rocky. Bästa serien!

Den här stackars blomman har jag räddat livet på minst tre gånger, den ser rätt ofta ut såhär på en av våra anställdas kontor här på kansliet...

Nu fick den allafall lite vatten av mig, då lär den repa sig, det har den ju gjort förr! ;P

Hemma i Motala och har ägnat dagen åt att kolla på en gård med mina föräldrar (åt dem, inte åt mig) och familjebak av lussebullar. Jag var kung av pärlsockret och lussebullssnurrandet, och såhär bra blev resultatet!

Det känns skönt att vara hemma, ikväll blir det soft med lite mat och slappande i soffan. En riktig batteriladdning.

Det är schysst med såna här kontraster i livet. Idag var jag ute och traskade i en skog med ett gäng äldre gubbar som pratade jakt, skogsvård och om "såna där muslimer" som de antagligen träffat väldigt få i sitt liv i sin lilla by utanför Motala. I nästa vecka ska jag till Bryssel och hålla i ett seminarie om europeisk integration och demokrati ihop med ungdomar från hela Europa. "Det är nyttigt att uppleva såna här kontraster" tänkte jag idag när jag traskade omkring i skogarna kring Evarsteby med de här grönklädda gamla männen och inspekterade skogsmark.

Nu är jag hemma från tandläkarbesöket. Resultat? Tre hål. Två lagade idag. Ingen remiss för att dra ut visdomständerna.

Dagens nota: 1450:-

Jag vill ha löständer.

Nu ska jag strax iväg till tandläkaren. Efter att ha läst Lizas och Kamillas bloggar för nån månad sen så är jag halvt skräckslagen. Jag vet dessutom att jag har hål i och måste dra ut båda mina visdomständer.

Dyrt, ont och jobbigt. Uschiamig!

Igår var jag och Jonte på Lugna Gatans 10-årsfirande på Fryshuset i Stockholm. Schysst käk, trevligt folk och dessutom uppträdde Medina. Grymt bra!

Lugna gatan är en grymt bra verksamhet, och till min förvåning är det en moderat politiker som tagit initiativ till det. Skönt att få sina fördomar om politiker krossade emellanåt.

När vi kom dit märkte jag hur nyttig kamratstödsledarutbildningen vi har ihop med dem är. Jag och Jonte kände flera av de som jobbar på lugna gatan, och kunde enkelt utöka vårt nätverk med fler människor. Vi borde göra mer grejer med Frysen, det tänker jag jobba för.

Så tidigt som jag gick upp idag var det länge sen jag gick upp. Jag skulle träffa två människor från Sri Lanka klockan 9 imorse på vårt kansli ute på Stora Essingen och ville vara där i god tid innan. Därför tog jag 7.10-tåget imorse. Galet tidigt var jag tvungen att gå upp då!

Var allafall på kansliet i god tid och han förbereda mig lite mentalt och ställa om lite i huvudet för att kunna klämma fram några ord engelska när de kom. Strax efter 9 dök de upp tillsammans med Johan som är global koordinator på LSU. Lisa följde som tur vad med en stund i början och vi satte oss i mysrummet för att prata lite. Jäklar vad svårt det var att ställa om! men efter en halvknackig början så kom vi igång och pratade massor om hur vi påverkar politiker, jobbar inom LSU och jobbar med demokrati och deltagande bland annat.

Det är fruktansvärt nyttigt att få berätta såhär om sin egen organisation, och ännu bättre när man måste göra det på engelska! Då måste man verkligen tänka till om vad man gör för något i sin organisation, och dessutom förenkla det så man kan säga det...

Det var nyttigt, och det fick mig att inse än en gång hur duktiga vi är på påverkan och hur strategiskt vi många gånger tänker och jobbar i vårt politiska arbete med att träffa politiker och annat.

Det slog mig också vilken klockren uppbyggnad vi har i påverkanssynpunkt, där vi verkligen kan nå otroligt många politiker och andra människor på både lokal, regional och nationell nivå. Det här med att vara en folkrörelse är verkligen grymt!

Hemma igen efter en lång, grymt bra helg! Nu sitter jag och ska ta itu med den här julkursen, skriva bekräftelsebrev, boka in alla anmälda, trixa med schema och skriva lite ledarmail. Men jag är så sjukligt trött. Men jag måste, hinner inte imorgon, eller övermorgon heller för den delen. Stressigt.

Men det känns betydligt mer under kontroll och som att det kommer bli fett, även om vi tappade en av ledarna i helgen som är så satans bra. Tur att det finns fler bra!

Och för er som undrar. Det blir inget Saxen för mig. Vi åker 22/12 och kommer hem 1/1. Tyvärr.


Jonte och Lina var glada över att få åka go-cart

Annars har jag sjukt ont strax under min högra skinka. Andra finalen i rad i Go-carten som gick åt pipan för mig. Fick en oanvänd bil med kalla däck som släppte som faan på uppvärmningsvarvet. Jag stod efter Jonte som var i pole position i finalen.

Starten går bra, jag ligger och nosar bakom Jonte och letar en lucka. Men redan i tredje kurvan händer det. Jag touchar Jontes bakskärm, alla mina fyra kalla, hala hjul släpper och bilen snurrar 180 grader. Där står jag felvänd och ser en vägg av fem andra bilar komma mot mig. Jag frontalkrockar med Anders, polisen som väger närmare 100 pannor. Jag flög. Slog i skinkan och ena låret som faan och hamnade ihop med Espen utanför banan och fick släpa in bilen igen. Så var mina vinstchanser körda redan på första varvet, för andra gången i rad trots att jag hade en av de bästa kvaltiderna. Jävligt bittert.

Jonte tog hem hela klabbet, och hade snabbast tid i kvalet med. Cred åt honom, trots att han fick hjälp av att vara den enda som inte var inblandad i min skink-krock. Alla andra sex bilar i finalen smällde ihop då.

Nu ska jag försöka göra nåt åt huvudvärken och fixa det jag ska innan tvättiden börjar. Sen vill jag sova. Den nattliga promenaden blev lite lång och sen.

Såhär vacker är utsikten från rum 102 på Saxenborg när man vaknar på morgonen.

Jag älskar verkligen det här stället, jag stod i flera minuter och tittade på utsikten från konferensen nu.

Kursen är grym. Jag känner mig i harmoni och har hittat balansen igen.

Såhär pigga är Jonte och Åsa i soffan efter första kurskvällen på kamratstödsledarutbildingen.

Vi är på Saxenborg, känns riktigt skönt att vara här efter en rätt tung vecka. Jag trivs så jävla bra här!

Imorgon - Go-cart! Jag ska knäcka Jonte så jävla hårt!

Den här bilden mailade min pappa till mig förut idag. Nu behöver jag inte fundera över vart jag fått mitt utsökta sinne för humor längre!

Saxat från kongressprotokollet:

"Amanda Axelsson, UNF Oscar, frågade båda kandidaterna vilken fråga som är den viktigaste för dem. Hon ville ha korta svar så att det inte blir så långa förhandlingar.
…
Den fråga Robert ser som viktigast är drogpolitik. Vi måste strida för den restriktiva
alkoholpolitiken, vilket kommer att vara hans huvudfokus externt. Internt kommer han att jobba med att få alla i förbundsstyrelsen att må bra."


Den första delen av det där uttalandet som jag lovade ombuden på kongressen har jag lyckats rätt bra med än så länge. Mycket media och mycket lobbying, det känns bra. Den andra saken tror jag att jag behöver lägga mer kraft på, den har inte varit tillräckligt prioriterad. Det ska jag ta tag i imorgon.

Såhär trist är vädret ute. Riktigt höstrusk-väder. Jag sitter i ett par ordentliga baggy-brallor och en skön t-shirt framför datorn och har inga som helst planer på att röra mig utanför dörren så länge det ser ut såhär. Senare idag ska jag försöka ta mig till stan och sätta in lite pengar och handla ett par saker. Men nu tänker jag bara brygga mig en kopp kaffe, skriva klart intyget och sen sätt mig med ansökningarna till julkursen och Motdragstjänsten under en filt i soffan. Gött.

I helgen var det som tidigare skrivet budget-FS. Det var det absolut bästa och lättaste budget-FS-mötet jag vart på hitills. Inte för att jag vill förringa de jag suttit med i styrelsen tidigare, och kanske kan det ha att gör med att jag har blivit mer van vid själva budgetprocessen än tidigare så att jag var med mer i matchen. 
Jag tycker hursomhelst att alla som var med i helgen, och en del är jag oerhört imponerad av! Det finns de som verkligen överraskade mig, av flera skäl. Men det får de höra av mig själva.

Jag upplevde det också som att alla verkligen såg förbi sina egna äskningar och utskott och försökte ha UNF:s bästa för sina ögon. Vi var också hyfsat eniga i vårt tyckande och vad vi skulle göra och inte, och alla var väldigt prestigelösa. Det gillar jag.

Själva mötet flöt på bättre än vad de gjorde förra gången. På fredagen var det lite hattigt emellanåt, men jag efterfrågade lite feedback på hur jag skötte mötet och talardisciplinen på fredagen och fick bra feedback så det blev ännu bättre resten av helgen. Tror också att en bättre möblering gjorde sitt till, även om man kommer långt ifrån varandra när man sitter i en fyrkant och är 16 personer. Men jag kan inte komma på någon bättre mötesmöblering. Tips mottages tacksamt. Vi körde ”hela havet stormar” varje morgon och eftermiddag, för att ruska om bland de som satt nära och långt från presidiet och på så sätt komma åt förra mötets problematik. Jag tror att vi lyckades rätt hyfsat.

Peter förde en spännande statistik över vilka som talade och vem som blev avbruten av vem. Första dagarna var könsfördelningen väldigt bra, även om antalet tjejer som blev avbrutna av killar var väsentligt högre än tvärtom. På söndagen tog dessutom killarna över på talarlistan. Vi killar pratade dubbelt så mycket som tjejerna. Det var tråkigt, och fick mig att fundera över vad det kunde bero på och om jag eller vi kunde gjort något för att ändra på det. Är det så att de som är killar tar för sig mer i lite mer trängda lägen som det var på söndagen? Tråkigt om könsrollerna i styrelsen är så pass starka. Men det kan nog mycket väl vara så.

Budgeten blev hursomhelst bra, och klubbades på söndag eftermiddag/kväll vid 17.30-snåret. En hel helgs hårt arbete gav ett grymt resultat.

Inatt sov Erik och Hanna hos mig, vi hade masslogi i mitt lilla sovrum. Tokmysigt! Jag mår himla bra av att sova i samma rum som människor jag verkligen trivs med, och det gör jag med de här två.
Idag har jag haft träningsvärk i magen av att jag skrattat så mycket de senaste dagarna. Det har jag inte haft sen jag var 16. Det känns bra. Riktigt bra.

Idag har jag funderat en del kring min blogg, min roll som ordförande och mig själv som person. Ibland är det farligt att vara hemma en hel dag. ;P

Jag hade förut idag lite ångest över om jag vågade posta nåt som inte var nåt tänkvärt och insiktsfullt om min ordföranderoll. Men sen kom jag på att jag ju faktiskt skriver vad jag vill. Så då bloggade jag lite om min beslutsångest. Nu löste det sig så smidigt att jag måste vara i Uppsala imorgon eftermiddag, så då hinner jag inte ner till Norrköping. Får ta det när de kommer till Uppsala den 13/12 istället och lirar på Katalin. Nån som vill hänga på då?

Idag har jag mailat och rensat papper hela dagen, men nu är nästan alla pappershögarna urrensade och hälften kastat i pappersinsamlingen. Nu ser man ovansidan på min hurts igen och jag hittade pengarna vi samlade in på Emmabodafestivalen som ska in imorgon på Pg 90 04 63-1.

Det jag funderade över var makt, inflytande, positioner och personlighet. Det känns, och är antagligen så att det jag säger idag spelar större roll och har mer genomslag än vad det gjorde för ett halvår sedan. ”Bara” för att jag fått en fin titel som jag kan klämma dit innan mitt namn. Men jag är ju nästan samma kille idag som för ett halvår sedan. Jag tycker ju samma saker i mångt och mycket, och säger ungefär samma saker. Men nu får jag säga det i Lantz, och blir citerad i Handels facktidning.

Ska jag gå en grym konsert med mitt favoritband ihop med en av Sveriges bästa människor eller skaka loss på mitt livs andningshål och det jag tycker är roligast av allt just nu, min streetdance.

Beslutsångest!

Samtidigt är jag så grymt nöjd över att det är två überbra saker jag väljer mellan. Livet är rikt.

Anton, jag och Mathias gick vägen hem till Mathias för att lira poker igår. En schysst promenad på 20 minuter från Stora Essingen till Kungsholmen, får jag göra fler gånger.

På vägen kom vi in på en diskussion kring det här med bloggande och hemsidor. Jag fick lite cred av Anton som tyckte att min blogg snäppt upp sig ett par steg på sistonde och kanske skulle kvala in på hans topp-fem om han skulle göra en sån idag. Känns roligt att man får höra att man blir bättre.

Idag har jag vart inne i Stockholm, kikade in på kansliet i en knapp timme innan det var dags att lira poker hemma hos Mathias. Kul att vara där för en gångs skull, lite ny miljö och betydligt närmre än ute i Jakan. Visserligen missade man Camillas trevliga sällskap och fantastiska fika, vilket var ne missräkning. Nu bjöd Mathias visserligen på kardemummaänglar och trocadero, så ingen skugga ska falla över honom. Men Camillas bakverk är svårslagna, det är ju bara så.

Själva pokerspelandet däremot var ett nytt bottennapp. Inte nog med at jag åkte ut först, eller ens att jag blev utslagen av Anton som alltid svider lite mer än att bli utslagen av nån av de andra. Nej, bottennappet var att jag gick med på en all-in av Anton redan i tredje omgången och blev utslagen. Hade J-J i par efter turnen och satsade hyfsat bra. Fick med Anton och hade färgdrag på rivern. Fick en färg med fyra ruter på bordet och en 6 på handen. Trodde Anton spelade på ett kungpar och reraisade hans 20 med 40. Då gick han all-in och jag hängde dumt nog med, borde förstått att han satt starkare då. Han hade A i topp på färgen, och jag fick inte vara med mer. Efter ca 10 minuters spel.. Bittert, minst sagt.



Sen satt de andra grabbarna och lirade i typ 1½ timme till. Anton vann efter att ha skrämt David med ett på plötsligt vredesutbrott när de lirade heads up. Cred till honom, han lirar bra.

Men jag måste säga att jag saknade Peters sällskap ikväll. Inte bara för att han och jag brukar kunna hålla varandra sällskap när vi åkt ut först, utan för att det känns som att pokergänget inte riktigt är komplett. Jag saknade Peters lite flummiga och oberäkneliga spelstil och kommentarer när vi lirade. Alla har liksom hittat sin egen roll i vår lilla pokerkvintett (är det fem i en kvintett?) och det märks när någon saknas.

Igår lördag var jag och Monika på en försenad "ihopflyttningsfest" hos Peter och Jocke. God indisk mat (inte helt otippat), lagom mycket folk och roliga kompisar man inte sett på länge. Slänger upp lite vimmelbilder.



Jossan, Anna och Monika hänger i Peters soffa och låter sig väl smaka av det goda téet vi fick efter maten.



Ewa och maria hade kört hela långa vägen från Jönköping, tokbrudarna! Var roligt att träffa dem, det var alldeles, alldeles för länge sen!



Peter och Jocke matchade, omedvetet enligt de själva, men jag vet inte om jag tror dem.. Söta var de allafall, och är också för den delen!

Annars gick det bra med tvättandet igår. Idag har jag gjort ett träningsschema åt Monika, och så var vi och lyfte skrot ihop. Kul!

Nu ska vi hyra film och slappa i soffan, imorrn börjar allvaret igen!

Såhär trevligt kan man få det en vanlig fredagkväll när man kommer hem efter att ha vart en sväng på gymet och upptäcka att ens fantastiska flickvän har bjudit in en hel bunt av ens trevliga grannar på morotskaka som håller på att bakas för fullt när man kliver innanför dörren. Grymt!



Här sitter Mia, Josefine och Monika och ser glada ut när de vart duktiga och bakat den fantastiska morotskakan som ni ser delar av (de som inte redan är slukade) på det nyinköpta soffbordet från IKEA.



Peter och Jocke tog också en paus från sitt lägenhetsstädande för att smaka smaskig kaka och lyssna på soft hiphop.

Blev en spontan liten invigningsfest för mitt nya vardagsrum, med nytt soffbord och ny myslampa bredvid TV:n. Blev riktigt, riktigt bra! Monikas och min mångtimmarsrunda på IKEA med en slutnota på 1077:- var värt besväret!

Nu ska jag sova, imorgon förmiddag är det tvätt, sen ska jag göra ett träningsschema åt Monika, det ska bli skoj! (Scemagörandet alltså, tvätta är trist!)

Nu sitter jag och bloggar på tåget igen. Känns som att det börjar bli allt vanligare. Försöker hålla på det här med korrekt tangentbordsanvändning också, så det går inte jättesnabbt och ni får ursäkta om det blir stavfel.

Sitter på tåget mellan Leksand och Borlänge, är på väg hem från UNF Dalarnas kursvecka. Jag var där och gjorde ett gästgig över dagen idag bara. Fick föreläsa om styrelsearbete, demokrati och jämställdhet. Det var skoj, även om jag känner att jag måste jobba på mina föreläsar-skills. Men det gick rätt bra, tror jag planterade några bra tankar. Sen fick jag leka lite galna lekar och käka lite hamburgare innan det var dags att åka hemåt igen.

Kursen var på den beryktade kursgården Åsengården. Tokigt fint ställe! Ligger jättefint till med utsikt över Siljan och en massa små fina stugor, husvagnscamping, toppenfint stort hus och en pool som värms upp med bergvärme! Där borde man kunna ha både FS-möte, utskottsmöten och små privata utflykter om man vill det, riktigt mysigt!

Jag fick en tokfin present som tack för att jag var där, en liten bok med hälsningar från alla deltagare på kursen, jag blev jätteglad! De kan det där med presenter i Dalarna!

Det är inte det enda de kan. Dalarna är i mina ögon ett av UNF-Sveriges bästa distrikt. De har rätt mycket medlemmar, och massor av bra aktiviteter, och dessutom ett bra samarbete med Junis, något som jag tror är riktigt viktigt! Jag tror det faktum att de verkar ha en riktigt bra DS just nu. Det kombinerat med en konsulent som är riktigt skarp och har lite erfarenhet och dessutom en trygghet i att räkna med att vara kvar i rollen ett tag och bygga upp något på längre sikt tror jag är två av ingredienserna i framgångsreceptet.

En annan sak jag insåg när jag var där är att jag saknar distriktskurserna! Jag hade gärna sovit kvar med de andra på Åsengården inatt, masslogi är ju faktiskt mysigt. Det är nästan så jag skulle vilja bli distriktsaktiv igen, för att få sova i masslogi och prata skit hela nätterna och kanske stå i köket och laga mat en hel helg. Låter kanske galet, men jag tycker det är riktigt skoj! Jag kanske ska satsa på att få vara mattant någon helg på nån kurs? Jag trodde själv att jag ”vuxit ifrån” distriktsarrangemangen, men det känns ändå rätt skönt att märka att så inte är fallet. Jag är inte mätt på UNF och distriktsarrangerandet, utan snarare utsvulten på mer. Det bådar gott inför framtiden.