Me, myself and UNF

Jag vet att det blir lite väl mycket träningstjat här ibland, men jag måste bara få säga det här:

FY FAAN vad skönt det var att träna idag!

Kom hem från Stockholm trött och sliten i eftermiddags. Var seg och rätt opepp, men hade bestämt mig för att idag skulle jag bara komma iväg till gymet. Laddade om med lite kaffe, macka och häng i soffan nån timme, sen svidade jag om och tog mig ner till gymet. Körde mitt biceps/triceps/ben-pass för första gången på en månad.

Det tog ungefär halva passet, sen lossnade det. Jag bara kände hur jag fick en riktig endorfinkick, och hur alla stresshormoner i kroppen nästan som sköljdes bort. Otroligt skönt.

Nu sitter jag här en dusch och några enchiladas senare och mår som en prins! Imorrn bär det av till MUF:s stämma ihop med Oskar, det ska bli skoj! Få debattera alkoholpolitik ur ett frihetsperspektiv är alltid roligt, frihetsmaximeringen är ju en av anledningarna till att jag väljer att vara nykterist.

Jag trodde inte att det skulle inträffa, men det har det gjort nu. Jag börjar bli less på att åka tåg. Det är inte så att jag tycker det är jobbigt, även om det känns som det går segt ibland. Jag njuter bara inte av själva resan längre.

Kanske inte så konstigt efter två års farande och närmare 2000 timmar spenderade på tåg mellan de flesta av Sveriges större städer? Eller så är jag bara inte inne i matchen än efter ledigheten. Vi får se.

Nu har hösten kommit igång på riktigt, och kalendern börjar bli sådär välfylld som den ska vara. Trots det har jag lite svårt att tända till och känna mig sådär energifylld som jag brukar göra. Satt och funderade på om jag hade börjat äta sämre eller sover dåligt eller så, men då kom jag på det.

Min träning är på väg åt helvete efter semestern. Har inte vart på gymet mer än nån gång per vecka efter sommarledigheten, och jag känner av det i kroppen. Ska jag palla med hela den här hösten så gäller det att jag rycker tag i det här och tar hand om min kropp. Minst tre gånger i veckan ska det bli framöver. Ett danspass, ett styrkepass och nåt konditionspass är vad jag kommer behöva för att hålla energin uppe när mörkret börjar falla på.

Det svåraste med ideella uppdrag på lokalnivå, och kanske i allmänhet, är att det är så himla lätt att snöa in på detaljfrågor. På kvällens öppna föreningsstyrelsemöte har jag diskuterat utformningen på flyers, vilken typ av mailinglista som är bäst och hur man på bästa sätt kvällsaffischerar.

Jag är inte bättre än någon annan, och diskuterade t.ex. livligt hur man bör och ska nattaffischera med de andra på mötet. Frågan är hur man ska detaljdiskutera det man måste detaljdiskutera, och hur djupt man ska detaljdiskutera det. Kanske en av de svåraste nötterna att knäcka för att inte kväva engagemang och sluka onödig energi.

Hur ska man göra, har nån en gyllene lösning, eller bara nån tanke?

Tänkte lägga upp lite bilder från fredagens svensexa, min första nånsin. Robban är den första av mina kompisar som hoppar i äktenskapsträsket, jag undrar vem som bli nästa?


Vi inledde med att tanka honom full.. på Marsansås. Han brukar tjata om att man skulle kunna äta hur mycket marsansås som helst, så då blev det upp till bevis..


Sen sköt vi lite båge. Medeltidsnärdarna var rätt mycket mer skillade än mig och Johan Högne. Men efter ett tag så träffade jag tavlan allafall!


Sen skickade vi ut Robban på stan i en läcker klänning för att samla ord som han skulle göra en kärleksdikt till sin älskade av..


Vi skickade bland annat in honom bland chockade gäster på glassrestaurangen "Smultronstället". Dessvärre(?) har ju killen mundiarré, så han fixade ju sina ord på en kvart ungefär..

All in all var det en schysst svensexa, och kul att träffa Danne, Niklas och Marcus igen, det var flera år sen. Men jag tar med mig att om jag nån gång ska ha svensexa, då får nog folk gärna dra iväg mig och bara göra nåt skoj ihop. Typ paintball, bungyjump, go-cart, bergsklättring. Nån upplevels ihop med kompisarna, och inte massa förnedringsgrejer. Nu gjorde vi nåt schysst (bågskytte) och lite pinsamma grejer, men inte så extremt. Kändes bra.

Igår eftermiddag/kväll gjorde jag en dagsvisit nere i Norrköping för att vara med på min en av mina äldsta och bästa vänner, min gamle vapendragare Lilleman.

Det var en riktigt rolig svensexa, med flera kära återseenden av kompisar man inte sett på flera år och lagom pinsamma och roliga aktiviteter. Tyvärr var jag tvungen att lämna av lite tidigare, då mitt sista tåg från Norrköping hem gick 22.20, men då hade vi varit igång sen kl. 16, så det kändes ändå helt OK att åka då.

När jag sa hejdå till Robban så hade han precis fått återförenas med sin blivande fru Korp, och de båda skulle få gå en "surrealistisk spökvandring" ihop innan det var dags för lite käk. Intet ont anande tog jag bussen mot Norrköping, utan att veta att jag istället för en surrealistisk spökvandring skulle bli utsatt för en surrealistisk tågresa..

Resan gick alldeles utmärkt från Norrköping till Stockholm, där jag bytte till Uppsalapendeln. Jag hade vart lite orolig för anslutningar och sånt på vägen, eftersom det var de sista tågen som gick. men när jag kom på pendeln trodde jag allt var grönt och slappnade av.

Tåget började rulla och jag började plöja Aftonbladet som jag tagit med från X2000. Efter bara ett par minuters färd stannade tåget strax efter Karlbergs station. Jag läser vidare efter att ha fått besked om att vi har fått stoppsignal och snart ska rulla vidare.

När 20 minuter gått så får vi ett nytt meddelande i högtalarsystemet om att en kabel brunnit och de inte vet när vi får rulla vidare. Efter 30 minuter kommer ännu ett meddelande som meddelar att de inte har nån information och inte får tag på ledningscentralen då linjen är upptagen och alla signalsystem kajkat ihop.

Efter en dryg timmes väntan får vi meddelande om att föraren är på väg till andra änden av tåget för att köra det loket med oss tillbaka till stationen, utan mer info. Fullt uppror utbrister bland alla trötta och irriterade människor som säger alla fula ord jag kan tänka mig om SJ och deras förmåga att lösa problem. En stro diskussion utbryter också om huruvida vi ska få ersättningsbussar eller inte.

Väl framme får vi meddelande om att vi ska upp på Klarabergsviadukten där ersättningsbussar ska ta oss till Uppsala. Kruxet är bara.. att vi inte kommer ut! Ingången till centralen är låst, och gångarna försatta med gallergrindar. Vi får besked om att vakter är på väg för att låsa upp, men förbannade som folk är så börjar alla traska runt ut via Arlanda express-ingången för att gå runt stationshuset och ta sig upp på Klarabergsviadukten.

Väl upp på viadukten så står det inga bussar där. Då börjar någon gå bort till cityterminalen för att leta bussar, vilket leder till att alla tågpassagerare likt en stor fårskock invarderar ciytterminalen..

Så småningom har kanske 75% av passagerarna hittat tillbaka till viadukten (resten står och väntar på den sena Swebus express-bussen) då det kommer ersättningsbussar till slut.

Efter nästan 10 minuters väntan utanför bussen får vi till slut gå på och påbörja färden mot Uppsala. 3.30 klev jag av på stationen i Uppsala och tog cykeln hem. 3.40 ramlade jag ner i sängen bredvid Mi, drygt 2½ timme senare än beräknat.

Jag är både fascinerad och förvånad, dels av SJ:s tydligen obefintliga krishanteringsssystem (det är INTE ok att låta passagerare sitta och vänta på ett tåg två minuter från stationen i över en timme, särskilt inte när det inte är knappt några tåg i trafik alls vid den tiden på dygnet.) och dels över hur olika människor reagerar i såna här situationer, och hur en hop människot blir som en enda stor amöba som gör precis som resten av skocken gör utan att tänka efter (t.ex. invadera cityterminalen bara för att en enda person börjar gå däråt).

Hoppas svensexan slutade innan min resa gjorde det...

En lugn dag hemma med inplanerat kvällsmys förvandlades snabbt till en hektisk tågresa till Norrköping. Ibalnd går det snabbt, det känns knappt som jag hänger med i mitt eget liv mellan varven.

Om du skulle göra kondomer med nyktert budskap på, vad skulle du skriva för slogan på dem i såna fall?

Jag har en del dagar då jag sitter hemma och pular med mitt ordförandegöra. Idag var en sån dag, där jag hade ambitionen att komma igång och strukturera och röja lite på mitt skrivbord och i gamla mappar och sånt för att "städa ur" lite inför den här mandatperioden.

Så blev det inte. Jag har suttit fast framför datorn och mailat konstant hela dagen i princip. Jag gjorde en repa på stan med Martin och Mi och köpte nya skor och jeansshorts i eftermiddags, och tog en sväng ner till gymet nu på kvällen för ett skivstångspass. Men i övrigt så har dagen gått åt att kommunicera med folk på inom och utom rörelsen om allt från nästa års Active-läger till bollning om styrelsen för URIX och höstens AU-möten.

Spridda skurar minst sagt. Hoppas jag lyckas plöja ner uppföljningsflaggorna lite mer imorgon, och kanske hinna med lite funderingar över hur vi från FS ska spöa Göteborgs distrikt i vår värvarutmaning...

Jag har en sovmorgon-packa upp-röja ordning-städa toan-renskriva grejer-plöja mail-landa i skallen-dag idag, vilket har lett till att jag mest virrat runt både igår kväll och idag. Jag har mailat och röjt bland papper, skrivit ledare och städat toan och plockat i ordning på skrivbordet. I högarna har jag nu hittat ett presentkort på biografkedjan Astoria, som nu nästan bara finns i Stockholm.

Jag inser ju att jag ju aldrig kommer ta mig tiden att ta mig in till Stockholm för att gå på bio. Därför undrar jag nu om det är nån Stockholmsbo eller flitig besökare som vill ha ett presentkort på 100 bagis på Astoria? Hör av er här eller på mailen i sånt fall, så får jag känna mig givmild.

Hösten börjar komma igång på riktigt nu, och då är det dags att återuppta min street igen. Jag är pepp som tusan på att få dansa, men har ett dilemma.

Min gamla danslärare försvann ju förra terminen, och vi hade massa vikarier. Hon kommer inte tillbaka i höst heller, och jag måste därför hitta en ny grupp. Jag har två som jag väljer emellan, båda med lärare som jag vet är bra och som jag dansat för förut.

Den ena är att fortsätta i "Fortsättning 1"-gruppen, fast redan klockan 19 på tisdagar (förut dansade jag 20.15 på tisdagar).

Det andra alternativet skulle vara att gå upp i "Fortsättning 2", eftersom jag dansat precis så många terminer att jag skulle kunna gå upp nu. Det enda är att den gruppen ligger på söndagkvällar. Visserligen klockan 20, men kommer jag hinna hem och vara så pigg att jag kan dansa på helgerna under hösten?

Beslutsångest är dagens ord.

Skratt


Idéer och visioner


Pepp


Den traditionella FS-bebisen (inlånad från vår återkommande GS Lisa)


Go-cart


Mer skratt


Fantastisk kursgård


God mat och ännu mer skratt

Väskan packad, de tre hyrfilmerna återlämnade, resterna i kylen uppkäkade, sommarens eurocardräkningar konterade, presenter inköpta, delegationsordning skriven, kräftor beställda och tankarna hyfsat sorterade.

Jag är redo för min tredje arbetsvecka, och pepp som fan!

Jag vaknade för ungefär en halvtimme sen, kände mig varm, otroligt törstig och var stel i musklerna på hela bålen. Det var lite tungt att vända på sig och sätta sig upp, lite gnissel i maskineriet så att säga.

Jag började fundera över om jag var på väg att bli sjuk, eller om det var ovanligt varmt inatt. Sen kom jag på det, det var vanlig hederlig träningsvärk efter ett ordentligt pass med bröstpress och marklyft igår. Första riktiga passet på tre veckor efter ledighet och bonnarbete i Östergötland. Shit vad skönt det är när musklerna ömmar på det här sättet!

Nu har jag landat hemma igen efter 2½ veckas jobbande på gården hemma i Östergötland och några dagars softande i Stockholms skärgård. Jag har packat upp, duschat och skurit upp och fryst in Stavsnäs-limpan.

Skulle gå igenom posthögen nu och inser till min fasa att jag inte fått IKEA-katalogen! Vad gör man då? Klart man kan ladda ner den, men jag vill ju bläddra i den till förmiddagskaffet och under långa dass-sessioner. Kan man beställa hem den från hemsidan eller nåt?

Imorgon ska jag komma igång igen. Jag känner mig lite kluven.

Idag börjar min tredje raka lediga vecka, och jag fyller på batterierna för fullt här hemma på familjegården. Rutin och kroppsarbete präglade förra veckan, där de flesta dagar såg ut ungefär såhär:

Går upp vid 8-snåret, äter lite fil eller gröt
Ut och fixar på gården
In vid 10-11 och dricker förmiddagskaffe och löser korsord
Ut och fixar på gården
Går in och käkar lunch vid 13-tiden
Ut och fixar på gården
Dricker eftermiddagskaffe vid 16-17
Ut och fixar på gården
In och äter kvällsmacka vid 20-21 nån gång
Slöar nån timme framför TV:n eller vid köksbordet innan det är dags att gå och sova

Det var grymt skönt båda för kroppen och knoppen att jobba med massa praktiska grejer. Spika, mäta, såga, bära, måla. Maten smakar bättre och man sover skönt om nätterna när kroppen får göra vad den är byggd för.

Men jag har ju inte bara jobbat och pysslar hemma. Annat jag hunnit med under förra och den här veckan:
Vart hemma hos Farmor och fikat och kollat på kort och arvegods från gammelfarmor ihop med pappa
Käkat Mormors hemgjorda kåldolmar och hembakta äppelpaj.
Legat uppe och läst halva natten
Gjort stan med Martin och konstaterat att det hänt lite även i Motala det senaste året, köpte en snygg skjorta.
Käkat pizza på Sjövik med Martin och hans pappa, det stället har också ryckt upp sig.
Firat Mi:s födelsedag och bakat och ätit tårta och grillat
Legat vaken till 03 och småpratat i friggeboden
Vart hemma hos Mormor och fikat och busat med småkusinerna
Shoppat present till Martin som fyller idag (Grattis grabben!)
Käkat glass på "Två små hus"

Men idag är jag hemma och jobbar själv. Pappas semester är slut så Karin och jag har fixat runt med lite allt möjligt. Än så länge har jag:

- Grundmålat lite utbytespanel till friggeboden jag sover i
- Lastat råspånt som det ska bli vägg av i hötorken
- Gått bort med hästarna till betet
- Kört trimmer runt grusgången, friggeboden, huset och buskarna i trädgården

Men nu är det kalas som gäller. Martin ska få sina fina presenter och jag ska få tårta! Yay!