Me, myself and UNF

Tack alla ni söta, snälla människor som ringt eller messat och påminnt mig om att det är dags att gå och sova. Jag är på väg nu, hela 20 minuter innan midnatt! Det här kan kanske bli en bra vana.

Idag på tunnelbanan med Helene och Linnea så konstaterade jag att jag just nu verkligen behöver två saker i mitt liv.

Det första är en personlig ordningscoach, som kan strukturera mina pappershögar, mappar och arkiv. Vad ska jag ha i pärmar och vad i mappar? Vad behöver sparas och inte? Vad kan jag ha digitalt och vad ska jag ha i pappersform? Hur synkar jag mina papper, mail och dokument? Dessa ständiga frågor hänger över mitt huvud och gör min vardag svår. Ge mig en struktur!

Det andra är nån som kan säga åt mig att gå och sova. Nån borde ringa mig varje dag vid midnatt och säga åt mig att gå och sova. Hanna och jag tävlade ett tag om vem som kunde gå att lägga asig först. Det var rätt bra, förutom att vi båda är nattugglor så tävlingarna aldrig kommer igång innan 1-2-tiden...

Lösningar på dessa bekymmer belönas med choklad!

Jag sitter såhär på kvällen och sörplar en kopp té, är nöjd över att jag hunnit med att båda dansa och styrketräna idag och pular med lite administration. Jag gillar att sitta och jobba med lite såna här hjärndöda grejer sent på kvällen, som att klistra kvitton eller redovisa mina tågresor.

Tågresorna är det jag fixar med nu, och när jag kollar i kalendern och min ordförandedagbok så inser jag att jäklar vad jag har rest i år, både privat och i mitt uppdrag!

Förutom att jag varit i alla Sveriges hörn och städerna däremellan lite olika ofta i år så har jag dessutom lyckats besöka Oslo, Bryssel och Paris (på semester) än så länge i år.

Krydda det med de kommande resorna till Island och Schweiz i sommar och det börjar bli en del. Sen blir det säkerligen något mer Bryssel-besök i år uppepå det, och sen har jag ju en hel höst på mig att flänga över världen. Dessutom är inget spikat inför mina tre veckors semester i augusti heller, så då kan det bli nån tripp nånstans då med.. Helt galet!

På lördag smäller det, då ska jag uppträda med min streetdancegrupp på Uppsala Stadsteater. Det ska bli skitskoj, förutom att jag bara kan första halvan av vårt uppträdande och inget av andra halvan. Men det sätter sig nog, vi ksa ju repa två ggr till den här veckan...

Nu är bara frågan inför hösten, vad ska jag satsa på då? Ska jag dansa street en termin till, eller ska jag hoppa på en nybörjarkurs i salsa? Eller ska jag skita i dansen och fokusera på träning och jobb?

Ensam i matsalen sitter jag och kollar ut på sjön Saxen som badar i sol och mest njuter. UNF-distriktet har DS-möte som jag försöker hålla mig borta från, det är ju de som ska bestämma och driva distriktet, inte några jäkla förbundspampar som jag.

Förutom bastubadandet igår så var kvällsaktiviteten en femkamp mellan Junis och UNF:s distriktsstyrelser. Vi tävlade i äggkastning, tidningstornsbyggande och tårtbak. Det var skoj, om än lite kladdigt.

Jag tror under och efter tävlingen lite paralleller till mitt och Jontes senaste besök på LSU:s ordförandenätverk. Då hade vi en tjej där som pratade om konflikthantering nämligen. Lite så var det igår. Det är så himla lätt att bygga upp den här tävlings- och vi-och-dom.instinkten mellan två grupper eller individer, och det är inte svårt att få det att urarta. Vi övervägde t.ex. att offra hela vår tårta genom att kasta den på det andra laget igår. På samma sätt var det på ordförandenätverket, när vi i en övning tävlade om alla rummets stolar och närmast brottades med varandra för att få tag på dem, sex ordföranden för några av Sveriges största opolitiska ungdomsförbund. Galet!

Spännande igår var dock att mitt i femkampen så fick vi en tävling/övning där de båda lagen skulle jobba tillsammans, och med en gång blev vi en grupp som peppade varandra. Det svänger snabbt.

Det jag nog vill få fram med det här är att jag tycker det var bra att Liza och Daniel lade in den där samarbetsövningen, jag hade gärna haft fler såna. Det är inte så konstigt att det är krig och konflikter på så många platser, och det är viktigt att bli medveten om hur man fungerar både själv och i grupp för att kunna ta ett steg tillbaka och tänka till en extra gång innan man börjar slåss.

Nu sitter jag på en av de bästa platserna i världen! Jag sitter och lyssnar på hur UNF Örebros distriktsstyrelse utvecklar verksamheten, stöter och blöter åsikter och planerar upp verksamhetsåret uppe i ett av konferensrummen på Saxenborgs kursgård.

Jag har vart ute på lite turné, Uppsala-Stockholm-Västerås-Motala-Ullared-Motala för att slutligen landa på Saxenborg igår kväll vid 23.30-tiden.

Idag har jag hållt låda under förmiddagen, med lite gruppdynamik och gruppprocess-övningar, kompetansinventering och självkännedom under förmiddagen. Jag tror jag ska bli konsult i gruppprocesser när jag blir stor, jag tycker det här är skitskoj att pyssla med!

Jag ska erkänna, jag såg faktiskt delar av schlagerfestivalen igår. Allt som allt kollade jag säkert på en tredjedel av bidragen, det ni!

Jag och Monika var hemma hos mamma och pappa och grillade (mmmmm!) och hade det trevligt. Sen började schlagerfestivalen. Jag såg de första typ 5 bidragen, sen gick jag och kollade sobernet och svarade på lite jobb-mail istället, det var roligare...

Sen såg jag slutet också, och röstningen. Jag gillar att Lordi vann, fast mest för att alla schlager-konservativa lär vara rasande idag.. ;P

Jag insåg nu att jag inte är en så särskilt bra idrottsnörd heller, jag har inte kollat på en enda hel match detta hockey-VM. Jag får väl skylla på att VM blir så urvattnat när det är varje år och inte de bästa spelarna är med. Nej, vartannat år och under ett spelstopp i NHL, då skulle VM bli intressant igen! Och sen får det gärna sändas i en kanal jag har hemma...

Härligt att det blev VM-guld allafall! Även om jag har svårt att uppmana den där jublande entusiasmen som OS-guldet förde med sig..

Nu skulle jag bara vilja ha biljetter till och ledigt under någon match i fotbolls-VM i sommar..

Hur tråkigt är inte melodifestivalen. Jag har gjort tre personer upprörda idag genom att säga att jag inte har några planer på att kolla. Jag tycker bara det är trist.

Tacka vet jag Champions League-finaler. Vad hade jag inte gjort för att få se Henkes framspelningar igår?! Jag måste skaffa en boxer-box. Får man rabatt om man heter Robert och är bra på att imitera snubben i reklamen?

Andreas och Lisa, ni kan sluta läsa här. För nu kommer det efter ett alldeles för långt uppehåll en pokerblogg!

Igår var det så dags. Jag, Pierre och Anton åkte till Helenes lya i Akalla för att mäta våra krafter i det fantastiska spelet poker. Mathias och Peter kunde tyvärr inte vara med, så det blev bara vi fyra, men det var trevligt ändå! Med lite bra stämningsmusik i bakgrunden och efter en snabbgenomgång av spelet med Helene satte vi igång.

Jag spelade ganska aggressivt till en början, och förlorade en ganska stor pott tidigt. Men jag fortsatte trycka på och tänkte "åker jag så åker jag, det är ju ingen som förväntar sig annat". I en ändå ganska liten pott där Pierre, Helene och jag var med gick Pierre all-in. Jag svarade och Helene lade sig.

Jag vann potten och slog ut Pierre! Efter det så spelade jag väldigt tight ett tag, både för jag hade kackiga kort och för att avvakta och låta Helene och Anton slå sog trötta på varandra. Helene tynade sakt men säkert bort och blev utslagen av Anton. Då var det dags för heads up och Anton hade ett bra övertag med nästan 2/3 av markerna. Men jag vann den första stora potten eoch då var det ganska jämnt.

Efter en all-in av Anton, som jag svarade på och vann efter att ha fått par i A på rivern så hade Anton bara 20 kvar och blindsen låg på 20-40. Det tog mig ytterligare två omgångar att äta upp hans sista marker och stå som segrare för en historisk andra gång i vår lilla grupps pokerhistoria. Kändes bra!

Världens vodka-befolkning, ryssarna, håller på att resonera sig fram till vad en bra alkoholpolitik är.

Senast idag pratade Putin om vikten av att minska missbruket i landet för att få bukt på den minskade befolkningen. Restriktioner mot alkoholreklam håller på att införas och tobaksreklam ska helt förbjudas i Ryssland. Sedan ett år lyder TV-reklam för öl under striktare regler och studier visar att detta lett till minskat drickande. Känns inte helt förvånande, men roligt att de är på rätt väg!

Dessutom så har jag läst och hört om att man diskuterar att införa monopol på detaljhandel, dvs skapa ett systembolag. DET om något vore verkligen en rungande seger för den restriktiva, effektiva alkoholpolitiken! Jag hoppas och håller tummarna. Men all utveckling åt rätt håll är bra, grattis Ryssland!

Alldeles nyss så åt jag en fantastiskt god födelsedagslunch bestående av ungsbakad lax och en fräsch pastasallad. Vi är inte så kassa på det här med mat, brorsan och jag!

Sen var det det här med drickat. Mineralvattnet var slut, juicen och lättdrycken likaså. Återstod gjorde kranvatten. Det kändes sådär upplyftande eftersom alla ni som vart i Uppsala vet att vattnet här inte smakar sådär särdeles delikat. Särskilt inte när man är uppväxt och bortskämd på Motalas fina vättervatten.

Men så såg jag en flaska alkoholfritt vin, som stått där i över ett år utan att ha blivit öppnad.. Bäst-före-datumet var den här månaden, så det var ju bäst att dricka upp det. Sen så fyllde jag ju år, och när man ska fira ska man dricka vin har jag hört, så det var väl lika bra att ge det en chans. Det var ju godare än kranvattnet, men får jag välja så tar jag hellre mineralvatten nästa gång.

Det var för övrigt samma vin som serverades på Systembolagets alkoholforskarkonferens som jag var inbjuden till i förra veckan. Då åt vi middag på torsdagkvällen, och självklart serverades vin till både för- huvud- och efterrätt. Jag vart ärligt talat lite förvånad över att så pass få av alla de människor som forskat så mycket om alkohol och som är så medvetna om dess skadeverkningar inte ser sambandet mellan sin egen och andras konsumtion och skadeverkningarna i samhället och därmed väljer att avstå.

Hur som helst så var det nästan bara jag och Kjell-Ove Oscarsson som drack alkoholfritt vad jag såg av ett fyrtiotal deltagare. Fast det galnaste var dessertvinet. Det alkoholfria alternativet då var ett mousserande jordgubbsvin, och det lät ju gott. Men det innehöll 7,0% alkohol, inte direkt vad jag kallar alkoholfritt.

Det här är sånt som gör mig så förbannad, men ger en ilska som man kan omvandla i engagemang och driv i arbetet för en demokratisk och solidarisk värld fri från droger. En värld utan sånt här skit.

" Det kunde ha varit en helt vanlig bar. Den är inte speciellt stor, några höga stolar framme vid den fyra meter långa bardisken på lokalens ena långsida, samt några bord och stolar utmed den andra sidan. En skiva med gamla Eminem låtar spelas medan två unga thailändskor servar bakom disken.

Det kunde ha varit en helt vanlig bar men det är det inte. Jag sitter på en "girlclub" i centrala Chiang Mai. Klockan är strax före 23 en helt vanlig onsdagskväll. Jag sitter vid ett av borden tillsammans med Malin en trevlig tjej från Stockholm som jag lärt känna här i norra Thailand. Vi sitter med varsitt glas Cola och små pratar men framförallt iakttar.

Vi är de enda västerländska tjejerna. Vid bordet intill sitter en vithårig man i 50-års åldern och en man som kanske är 38. De har båda varsin söt thailändska i knäet. Vid bardisken sitter ytterligare en vit man och bredvid honom en ung tjej. Hon kan inte vara mycket mer än arton. Han sitter nära, så nära att hon borde känna hans andedräkt. Hans ena hand ligger högt uppe på hennes lår och hennes armar är runt hans hals. Hans blick säger att han vill äta upp tjejen han har framför sig och han har ett löjligt leende på sina läppar.

Längre in i baren finns ytterligare ett par, en kraftigare vit man med händerna på en späd thailändskas kropp. Bakom min rygg, ute på trottoaren, väntar åtta andra tjejer, de flesta klädda i kort kjol och tight topp.

Malin är tuffare än mig. Hon är verkligen inte rädd för att visa vad hon tycker. Hon vänder sig om och tittar på männen med avsky i blicken. Hon tar upp kameran. Knäpper först en bild ut mot gatan sedan på männen bakom henne och ett på mannen i baren. Inte för att jag vill ha korten, säger hon och lägger ner kameran. Jag vill bara se deras reaktion. Ingen av männen säger något men blickarna vi får avslöjar vad de tänker.

Den 50-årige mannen börjar efter en stund prata med Malin. Han undrar var vi kommer ifrån och vad vi gör där. Själv är han från New York men har nu bosatt sig permanent i Thailand och arbetar som LÄRARE!!!! FY FAN..... Jag beundrar Malins lugn. Jag vet att hon kokar av ilska inombords men det är ingenting som märks när hon pratar med mannen.

Chiang Mai förändras verkligen när det blir mörkt. Mängder av prostituerade tjejer och mängder av västerländska män, som bara har en sak i huvudet...

Gatan vi befinner oss på kryllar av barer som denna. En tjej på andra sidan gatan har fått min uppmärksamhet. Hon är den tjej som är mest utmanande klädd. Hon har svarta knälånga läderstövlar och den kortaste och tightaste kjol jag sett. På överkroppen har hon en topp som inte täcker mycket mer än brösten. Hennes långa mörka hår är utsläppt och hänger ner över axlarna och ryggen.

Det var jag som ville gå hit. Jag ville se det med egna ögon. Jag ville se hur de ser ut, männen som tycker att det är helt normalt att utnyttja unga thailändskor. Vissa bara för några minuter, andra för en eller ett par timmar. Vissa köper dem en hel natt eller en vecka.

Vi byter bar. Går tvärs över gatan och sätter oss. Beställer ytterligare en Cola. Långsidan som vi sitter vid är täckt av speglar, vilket gör det lätt för oss att se vad som händer i hela baren. Det är betydligt fler män här. De flesta är 50+ men två av männen som sitter vid bardisken är betydligt yngre, kanske 30, den ena killen har en grön tröja på sig.
Han ser ut som vilken kille som helst. Jag tycker att han ser rätt bra ut. Han är i alla fall inte en kille som skulle behöva betala för att få träffa tjejer.

Alla män i lokalen har minst en thailändska hos sig. Tjejerna kan sitt jobb. De vet exakt hur de ska göra för att männen ska känna sig attraktiva. De "klänger" på dem, masserar diskret deras axlar och armar, ler och fnissar.

Männen från New York, som satt vid oss på första stället har också flyttat. Nu sitter de en bit i från oss med varsin ny tjej. Läraren sitter och fjantar sig, han försöker vara lustig, tjejen fnissar fast hon säkert inte tyckte han var ett dugg rolig. Han kysser henne på näsan, biter henne lite i ena örat och fortsätter sedan kyssa henne i nacken. Jävla äckel!!! Jag måste vända bort blicken.

På en av de höga barstolarna vid bardisken sitter en tunnhårig svartklädd man. Det är ganska varmt i den lilla lokalen. Några svettdroppar har bildats på mannens nästintill kala huvud. En droppe rinner ner för hans tinning.
Han sitter bredbent och har en tjej mellan sina ben. Hans händer är placerade på hennes höfter och han trycker henne gång på gång mot sitt skrev. Det vänder sig i magen på mig!

Det förhandlas om priser och jag fattar inte hur de där missfostren till män har mage att pruta. 1000-2000 Baht, sa läraren att har fick betala när Malin frågade honom tidigare. Det är 200-400kr! Jag skulle inte ens vilja peta på dessa mäns kroppar, om jag så fick hundra tusentals kronor...

Jag skulle vilja veta vad som rör sig i dessa tjejers huvuden. Vad tänker de på när de står där kväll efter kväll med alla dessa vidriga män, som alla verkar ha hjärnan placerad mellan sina ben.

Tjejen i stövlarna och den korta kjolen har också fått sällskap - av killen i grönt. Hans händer har varit i princip överallt på hennes kropp under tiden som vi suttit där vid spegeln. Efter ett tag försvinner de in bakom baren, där det mest troligt finns ett eller ett par privata rum. Jag kan inte låta bli att ta upp mobilen och sätta igång stoppuret. Jag vill veta hur länge de blir borta.

Tjugotvå minuter senare går vi. Killen i grönt har fortfarande inte kommit tillbaka men vi har sett tillräckligt. Äcklade och upprörda går vi ut i duggregnet. Jag följer Malin till hennes guesthouse och vi säger godnatt.

Jag har hunnit bli ganska blöt trots att det bara duggar. Det är sent men de kommer att ta lång tid innan jag somnar. Det som jag sett i kväll har gjort mig arg men främst ledsen. Det är många tankar och bilder som snurrar runt i mitt huvud medan jag fortsätter gatan ner till mitt hotell."

Jag har ägnat början av den här helgen åt att hänga på Stegeborgsgården, 3 mil rakt ut på Vikbolandet utanför Norrköping. Där har jag och Larsa (a k a ”gubbarna”) hållt i en utbildningshelg för UNF Östergötlands nya distriktsstyrelse, och jäklar så roligt det var! Jag är så grymmarns peppad av den nya styrelsens entusiasm, driv, idéer och de framsteg de gjort i sin grupprocess i helgen!

Vi ägnade gårdagskvällen åt olika värderings- och grupprocessövningar. Jag upptäckte att jag vill jobba mer med grupp- och individutveckling, det är ju hur spännande som helst! Speciellt när man gått igenom ungefär samma övningar och processer själv i andra styrelser. Det är en häftig känsla när man ser framstegen och hur gruppen svetsas ihop framför ens ögon under tiden. Grymt inspirerande!

Förmiddagen idag ägnades åt lite olika självkännedomsövningar (bland annat RAT-triangeln, som säkert de flesta av er folkrörelserävar gjort) på morgonen. Sen fick jag ägna några timmar åt att hjälpa dem sudda ut en hel whiteboard med orosmoment, fylla ett A2 med positiva förväntningar och kasta med några goda råd, slå sönder myter och lyfta fram saker de sagt under helgen som är viktiga att ta med sig. Jag blir så glad när man ser hur det lossnar, och hur bra de är på att peppa och ställa upp för varandra trots att de inte kände varandra alls när de blev valda.

Eftermiddagen ägnade de åt att ha DS-möte, och Larsa och jag fick sitta ute i solen och vara springjour när de kände att de ville fråga saker om bidrag från förbundet eller attesträtter. Vi hade inte mycket att göra. Jag ägnade eftermiddagen åt att läsa igenom de sista uppsatserna i CAN:s uppsatstävling som jag ska skicka vidare till Tobias på måndag innan jurymötet. Jag hittade några riktiga favoriter i den här omgången! 
N
u sitter jag på tåget till Uppsala, full av lugn och tillförsikt över att det här året kommer bli ”sketabra”, som vi bestämde under dagen. Heja DS!


Här är de! Jenny, Lollo, Kikki, John och Emma! Papperslapparna symboliserar Matilda som inte kunde vara med och den vakanta posten som inte är tillsatt än. =P

I söndags var det den 1:a maj. Många har som tradition att gå ut och demonstrera i olika första-maj-tåg. Jag och Monika har sedan förra året en alldeles egen tradition. För andra året i rad nu så gick vi morgonen efter det hysteriska valborgsfirandet här i Uppsala upp ganska skapligt och ut på en morgonpromenad genom stan. Det är lite fascinerande att bevittna de sjuka picknick-slagfält som Slottsbacken och Ekonomikumparken är dagen efter Valborg. Så många skitiga, kvarlämnade kläder, tomma billiga ölflaskor och engångsgrillar kan bara Hultsfredsfestivalen mäta sig med.

Vi hade ju som jag skrivit tidigare haft en ganska soft Valborgsmässoafton, men vi var ändå ute en sväng och pausade från slackandet när vi hämtade tågbiljetter åt Monika. Och då om någon gång var jag övertygad om att mitt beslut att leva nyktert är helt rätt för mig.

För jag förstår verkligen inte. Jag tycker faktiskt det är lite tragiskt att ”alla” känner att för att få släppa loss och vara lite galna på Valborg så ska man hälla i sig galna mängder alkohol under en hel dag. Allt festande kring Valborg går ut på att dricka mycket och snabbt under en hel dag i princip. Först blev jag förbannad för att folk betedde sig som svin, sen blev jag uppgiven över att alkoholtraditionen är så stark för att sen bli ledsen för att alla inte kunde festa mer och dricka mindre. Slutligen blev jag både förbannad över att folk inte väljer sina egna vägar utan gör som reklamen och traditionen säger till dem samtidigt som jag blev jävligt stolt över det val som jag har gjort, och att jag faktiskt gör en skillnad både som enskild nykter individ och som en del av en grymt bra nykterhetsrörelse.

Mer fest – mindre fylla! Då tror jag Valborg skulle vara roligare i Uppsala.

Om två veckor ska UNF:s förbundsstyrelse ha sitt FS-möte i Bryssel. Det tror jag är skitbra, att kombinera mötet med en liten stuieresa där alla får se och ta del av vårt viktiga arbete nere i Bryssel. Nu börjar alla pusselbitarna inför mötet falla på plats. Vi ska se parlamentet, få en genomgång av NBV:s kontor och kanske träffa folk från Eurocare. Inspirerande att ha möten på arenor där vi borde finnas.

Annars hopar sig bilagorna, imorgon ska jag och Tobias försöka reda lite ordning i det hela, för då är det bilagestopp! Många viktiga och spännande punkter kommer det bli på nästa möte. Se till att läsa bilagorna när de dyker upp på sobernet!