Katerina Janouch på Café Mumrik
Ikväll var jag på Café Mumrik, UNF:s egna café här i Uppsala, och lyssnade på Katerina Janouch som pratade kring sin bok ”Anhörig” om hur det ät att vara anhörig till en alkoholist och narkoman. Har ni inte läst den så gå till närmaste pocket shop och köp den pronto! Hon var grymt bra.
Men när jag och Lisa promenerade hem från Mumrik och pratade om kvällen, så diskuterade vi hur OK det var för henne att vara så arg, provocerande och rabiat mot allt vad alkohol heter. Hon har en rätt att ifrågasätta och vara förbannad på alkohol på ett sätt som vi ”vanliga” nykterister inte har. Inte så svårförståeligt, men ändå lite konstigt. Att jag som är (så vitt folk vet) oerfaren av alkoholens direkta konsekvenser inte har samma rätt att vara förbannad på samma konsekvenser som Katerina är förbannad på.
Det fick mig också att fundera över UNF:s politiska framtoning. Något jag har kommit att tänka på, och funderat en hel del över, är vår kluvenhet i vår politiska framtoning.
Det senaste halvåret, i samband med festivalturnén till exempel, har vi betonat det grymma med att vara nykter. Vi har pratat om det schyssta med att vara straight edge, nyttan och skillnaden man gör genom sitt ställningstagande och att den äkta berusningen slår den kemiska flera gånger om.
Samtidigt så finns det en annan sida, som vi betonar hårt ibland annars. Den arga och förbannade sidan. Då vi spyr på bryggarnas lögner, ifrågasätter politikers ställningstaganden och vill nita fanskapen som utnyttjar unga tjejer för att sälja mer öl på sina barer i t.ex. Kambodja.
Frågan är om man kan ha båda dimensionerna i sin framtoning av UNF? Eller måste vi välja ett spår och köra konsekvent på det? Är det en omöjlighet att förena dem?
Wickan skrev en lång, men bra, text kring det här under vår förra FS-period. Den ska jag läsa igen nån dag, och kanske publicera här om han tycker det är OK.
Jag tror vi kan vara både och. För det är ju så vi är.
Jo, det tror jag med. Jag är ju inte nykter för att jag är arg i första hand. Däremot vill jag kanske kämpa för bättre politik för att jag är arg och ser folk må skit av alkohol.
Samtidigt tänkte jag på det när Katerina lite lätt uppgivet frågade ut i publiken: -Har ni nån lösning?
Vi har ju en gammal slagdänga om att vara en del av lösningen. Och det är inte så dumt det heller. Om jag är nykter bidrar jag i alla fall inte till eländet. Det är ett steg.
Jag tror defintivt på både och. Ser heller inga problem i att kommunicera det. Skulle kunna tänka mig att det passar olika bra att använda greppen. Festivaler är jäkligt mycket livsstil och där passar det ju utmärkt att visa på vår livsstil.
I politiska sammanhang är det troligen mer rätt att vara mer polemisk och måla upp en fiende.
Har du läst Propaganda av Martin Borgs? Läs den, lättläst men peppande.