Sossarna äts upp inifrån
Idag börjar sossarnas kongress i Malmö, om någon lyckats missa det.
Den intressantaste frågan ur ett UNF-perspektiv är om partistyrelsen ska försöka driva igenom kraven på en sänkt spritskatt eller inte. Jag tror och hoppas att förnuftet står pall, och att ombuden inte går på det upphaussande av smuggling, införsel och svartsprit som påstås säljas till ungdomar i vartenda gathörn. Det är ju faktiskt inte så. CAN:s senaste drogvaneundersökning visar att bara 13 respektive 18% av tjejerna och killarna köpt smugglad alkohol. Det är ingen uppgång att prata om, nån procent bara.
Men ändå så kör sossarnas regerings alkoholpolitiska propagandaorgan alkoholkommittén mängder med reklamfilmer som visar hur unga köper alkohol i garage och från bakluckan på den senaste Volvo-modellen. Synd att man bestämmer sig för hur verkligheten bland ungdomar ser ut utan att fråga ungdomar. Det är ju iochförsig inte helt ovanligt…
Men, för att komma tillbaka till det jag tänkte blogga om, sossarnas framtida kollaps(?).
Jag tror att det egentligen finns två anledningar till att det går kasst för sossarna för tillfället. Den första, och kanske största, anledningen stavas m-e-d-i-a. Mediadrevet har bestämt sig för att Moderaterna med Reinfeldt i spetsen kommer att vinna nästa val och att Sossarna och Göran är trötta, mätta på makt och har slut på visioner. Och då blir det så. Det blir en medial sanning som reproducerar sig själv, gång på gång, tills det har blivit sanningen i svenska folkets medvetande också. Det är faktiskt lite skrämmande hur stor makt mediavärlden har över människors världsuppfattning.
Den andra anledningen kan man lite konspiratoriskt kalla för ”infiltratörerna”. Jag tror det finns ett helt koppel med människor i de socialdemokratiska leden som egentligen inte sympatiserar med de socialdemokratiska idealen, utan kanske egentligen borde vart folkpartister eller t.o.m. moderater. Men eftersom de tror att det enda sättet att få makt och inflytande i Sverige är att vara sosse så går de ändå med i SAP. Rätt tragiskt egentligen.
Jag kom att tänka på det när jag surfade i på Aftonbladets S-kongress-blogg och läste om min B-uppsats-handledare Stig-Björn Ljunggren. (Helle och Åsa och Stikkan kommunicerade förresten med varandra via varandras bloggar. Sött. Hoppas att de vågade prata med varandra också). Stig-Björn är en sån kille. Jag följer hans blogg lite sporadiskt, och ser honom i morgonsoffan på TV4 ibland, och min tanke när jag hör honom prata är: ”Han borde vara folkpartist”. Skulle han vara det om follkpartiet haft regeringsmakten någon mer gång sedan 70-talet?
Kommentarer
Trackback