Me, myself and UNF

Jag lider av effektivitetsjuka insåg jag i förmiddags. Jag vaknade efter en god natts sömn vid 10 och skulle efter lite lallande gå ner och hämta ut den trådlösa routern på Uppsala livs & video här nere på sysslomansgatan.

Jag gick ner och insåg när jag klev in genom dörren till butiken att jag hade glömt avin hemma. Tusan också! Försökte ringa hem och väcka brorsan för att han skulle kunna ge mig kollinumret så jag slapp gå hem igen, men han sov som en klubbad säl så det gick inte. Gick raskt ut igen, irriterad över att jag tappade massa tid på att springa hem igen och hämta avin. Gjorde en plan B där jag köpte bröd på vägen hem igen och lämnade så brorsan kunde fixa kaffe medan jag sprang ner igen.

Då insåg jag att något inte var som det skulle. Här har jag kanske 200 meter ner till stället där jag skulle hämta paketet, max ett par minuters promenad och att gå hem och hämta paketet kostade mig max 10 minuters extra arbete och några hundra steg mer. Något att bli irriterad över? Nej!

Jag stressade dessutom helt i onödan, det enda jag ska göra idag är ju att åka ner och träna nu. Korkat av mig. Men bra att jag insåg det, för nu kunde jag ta ett djupt andetag, släppa det och ta det soft hem utan att stressa för att hina på en viss tid när det var helt i onödan. Ibland vill man vara effektiv när det inte behövs, jag måste lära mig när det är läge att göra det och inte, annars kommer jag effektivisera och stressa ihjäl mig.