Medlemmar eller inte?
Idag har vart en dag i utbildningens och strategins teckan. Jag träffade min mentor Maria i förmiddags och blev peppad och utmanad som vanligt. Hon är grym!
Efter en snabb lunch på centralen (Gooh! Från operakällaren är schysst mat, rekommenderas!) så var det ”Ung med makt”-utbildning i Cancerfondens lokaler. Filip Wijkström, forskare i ideella sektorn från Handels, höll en föreläsning om strategiskt arbete i ideella organisationer. Med sig hade han den inte helt obekanta Sofia Modigh som bisittare.
Han pratade om vårt ”uppdrag”. I ideella organisationer så är det en idé, till skillnad från ett företag t.ex. där vinsten är ”idén”. UNF:s vision ”En demokratisk och solidarisk värld fri från droger” är ett väldigt tydligt och bra exempel på en ideell organisations uppdrag. Det är inte alla som har sitt uppdrag så tydligt som vi har det. Det tror jag är bra. Inte att andra är otydliga. Men att vi är tydliga. Jag ska skriva mer om det nån annan dag.
Det var en rätt bra föreläsning, även om jag inte kände att jag höll med om eller tog åt mig av allt. Men en fråga som han väckte när vi pratade om vad som särskiljer den ideella sektorn från andra fångade mitt intresse mer än det andra han sa.
Filip ställde en fråga som provocerade många. Vårt syfte är ju att uppfylla vårt uppdrag. Frågan är då: Behöver ideella organisationer medlemmar? Kan vi inte ha en elitgrupp med 100 lobbysiter som nykterhetslobbar och sänker alkoholkonsumtionen och debutåldern bland unga t.ex.? Finns det ett egenvärde i att ha medlemmar? Fundera på det ni!
Jag börjar lite trevande.
Det väger tyngre på de härskandes bord att 7000 nykterister tycker en sak än att 10 gör det.
Genom att själva välja helnykterhet visar vi vår omgivning att det går precis lika bra, om inte bättre, att vara nykter. Visst kan man argumentera med hjälp av tabeller och forskning, men det personliga valet påverkar mycket mer tror jag.
För att uppnå visionen helt och hållet ska vi, alla människor, vara demokratiskt skolade. Den skolningen får inte särskilt många i skolan. Tyvärr.
Är det inte så att UNF ser medlemskap som ett sätt att ständigt utbilda ungdomar i frågan? Som att man säger ha till en ständigt pågående ung-kurs?
För det första håller jag med Erik om att medlemsskapet mycket väl kan ses som ett sätt att utbilda och i förlängningen påverka en massa ungdomar. Idag vet vi ju att enbart information inte har nogon större effekt när det gäller att förändra beteenden, men däremot finns det mycket som tyder på att information och utbildning i kombination med ett socialt sammanhang (som UNF) spelar stor roll. Även efter det att man lämnat organisationen.
För det andra är det ju precis som Marcus skriver: många medlemmar ger både tyngd och trovärdighet i debatten. Visst skulle (teoretiskt) UNF och IOGT-NTO kunna satsa alla sina resurser, och de är inte dåliga, på lobbying och påverkan. Frågan är hur mycket det skulle vara värt utan medlemmarna.
För det tredje så är det klart att medlemmarna spelar roll för att sprida idéerna till andra. Effekterna av ett nätverk av tusentals medlemmar är svårt, kanske omöjligt, att köpa för pengar. Det är inte för inte som Martin Borgs och andra professionella lobbyister ofta blänger lite avundssjukt på organisationer som UNF och IOGT-NTO...
Vi är alla inne på samma spår. Pierres sista punkt är särskilt intressant om vi nu vill utveckla nykterhetsrörelsen till en riktig OP-maskin (om det nu är det vi vill, men det kan vi väl säga att vi vill?).
Vi har en massa människor som tycker att personlig helnykterhet är det enda raka (och så är det ju, några krökar gör dig oduglig (haha)). Då borde vi ju se till de verkligen pratar för sin sak. Visar sig från sin bästa sida. Nykterhetsrörelsen borde få människor att växa ännu mer och därmed bli stärkta i sin uppfattning så de kan berätta för grannarna, politikerna, bönderna eller kollegorna varför de är nyktra. Om det nu är en bättre värld vi vill ha.
Jo, det är klart att det är bra om våra medlemmar pratar om det och övertygar andra. Å andra sidan... jag är lite skeptisk till åtgärder från förbundshåll för att "mobilisera medlemmarna".
Vi har alla olika skäl till att vara medlemmar - en del är med av politiska skäl och är offensiva som fan, andra av mer personliga skäl. Och det är lite av poängen med mitt inlägg ovan, alla medlemmar behöver inte arbeta politiskt eller bearbeta grannen varje dag, de är "nyttiga" för organisationen och frågan ändå.
Jo, det är klart att det är bra om våra medlemmar pratar om det och övertygar andra. Å andra sidan... jag är lite skeptisk till åtgärder från förbundshåll för att "mobilisera medlemmarna".
Vi har alla olika skäl till att vara medlemmar - en del är med av politiska skäl och är offensiva som fan, andra av mer personliga skäl. Och det är lite av poängen med mitt inlägg ovan, alla medlemmar behöver inte arbeta politiskt eller bearbeta grannen varje dag, de är "nyttiga" för organisationen och frågan ändå.
Fast är sympatisörer detsamma som medlemmar?
Det bästa hitills tycker jag är argumentet om att man påverkar mycket om man "lever som man lär". Fast det kan man ju å andra sidan göra utan att vara medlem.
Behöver ungdomar vara medlemmar för att utbildas, kan vi inte bara ha mängder med UNG-utbildningar hela tiden?
Det jag funderar över är om medlemmarna är ett måste för att uppnå visionen?
Ett måste? Det tror jag inte. Men jag tror vi är effektivare som en medlemsbaserad organisation.
Och nej, självklart behöver inte ungdomar vara medlemmar för att utbildas. Men då ska vi inte heller räkna med att påverka dem i någon större utsträckning... som jag skrev ovan så vet vi ju att enbart information inte förändrar beteenden, åtminstone inte i någon större grad.
Pierre: Jag tror inte heller på att mobilisera alla, men för de som vill mobiliseras ska utrymmet finnas. Allt är ju frivilligt, självklart.
Tror dessutom att en ungdomsorganisation som är ganska fri från "vuxenstyrning" behöver ha många medlemmar för kontinuitetens skull. Me d den medlemsomsättning som är naturlig i ungdomsorganisationer har de små organisationerna en ovana att självdö inom ett par år.
Annars säger jag som vanligt - till en fantastisk organisation som UNF värvar man för att det vore taskigt att låta bli!
tycker nog att det blir lite reklamtänk när man gör copy-visioner (eller "iogt-nto ska"-satser som vi håller på med) av grundsatser och program. för att "bygga upp en världsomfattande folkrörelse..." behöv det medlemmar. kanske inte 1000 nya varje månad men några.
Nicklas: Är reklamtänk bra eller dåligt? Varför?