Me, myself and UNF

I söndags var det den 1:a maj. Många har som tradition att gå ut och demonstrera i olika första-maj-tåg. Jag och Monika har sedan förra året en alldeles egen tradition. För andra året i rad nu så gick vi morgonen efter det hysteriska valborgsfirandet här i Uppsala upp ganska skapligt och ut på en morgonpromenad genom stan. Det är lite fascinerande att bevittna de sjuka picknick-slagfält som Slottsbacken och Ekonomikumparken är dagen efter Valborg. Så många skitiga, kvarlämnade kläder, tomma billiga ölflaskor och engångsgrillar kan bara Hultsfredsfestivalen mäta sig med.

Vi hade ju som jag skrivit tidigare haft en ganska soft Valborgsmässoafton, men vi var ändå ute en sväng och pausade från slackandet när vi hämtade tågbiljetter åt Monika. Och då om någon gång var jag övertygad om att mitt beslut att leva nyktert är helt rätt för mig.

För jag förstår verkligen inte. Jag tycker faktiskt det är lite tragiskt att ”alla” känner att för att få släppa loss och vara lite galna på Valborg så ska man hälla i sig galna mängder alkohol under en hel dag. Allt festande kring Valborg går ut på att dricka mycket och snabbt under en hel dag i princip. Först blev jag förbannad för att folk betedde sig som svin, sen blev jag uppgiven över att alkoholtraditionen är så stark för att sen bli ledsen för att alla inte kunde festa mer och dricka mindre. Slutligen blev jag både förbannad över att folk inte väljer sina egna vägar utan gör som reklamen och traditionen säger till dem samtidigt som jag blev jävligt stolt över det val som jag har gjort, och att jag faktiskt gör en skillnad både som enskild nykter individ och som en del av en grymt bra nykterhetsrörelse.

Mer fest – mindre fylla! Då tror jag Valborg skulle vara roligare i Uppsala.