Me, myself and UNF

Igår åkte jag hem till föräldrahemmet utanför Motala för att fira jul, träffa gamla kompisar och softa ner lite och samla kraft inför nästa år.

Jag inledde bra med en ordentlig promenad med hundarna, lite mockande i hagen och kaffe med syrran nu på förmiddagen. Det var skönt att gå i skogen, lyssna till lugnet och njuta av kylan och den friska luften.

Men det här med ledighet är nog tusan inte min cup of tea ändå. Det tog 20 minuter i skogen innan jag började visionera och planera inför nästa UNF-år, och jag gick igenom om jag verkligen hann med alla mail igår innan vi åkte hem. Jag skickade sista mailet 25 minuter innan tåget gick och lämnade sen datorn hemma.

Men det kommer nog, det tar nog bara någon dag att landa. Jag ska erkänna att jag inte lyckades låta bli att kolla upp en grej på mailen nu när jag satte mig, och jag ska ringa ett samtal sen och lösa en grej som vore skönt att ha klar innan jul. Riktigt ledig från ett ordförandeuppdrag är man ändå aldrig, inte när man lever och andas organisationen som man brinner för. Koppla bort ibland går bra, men inte helt och inte för länge. Lite måste man ju få visionera.

Men nu ska jag försöka vara mer ledig än vanligt, och återgå till att tömma hagen på hästbajs.