Nykter och het
Ikväll har jag haft en av ganska få diskussioner det senaste året om nykterhet och mitt nyktra ställningstagande, paradoxalt(?) nog på det nyktra studentboendet Arken där jag har min hemvist.
Huset quratorer (ordföranden) har under våren dragit igång en föreläsningsserie, och idag var det premiär. Emma Morawski, gammal arkabo och FS-ledamot i UNF kom och ledde ett samtal kring nykterhet, fördomar och alkoholkultur.
Det var himla kul och givande, och satte igång både gamla och nya tankebanor. Är det inte så att nykterister överlag är lite fega med att outa sitt ställningstagande? Är vi så rädda för "rabiata missionerande nykterist"-stämpeln att vi låter bli att ifrågasätta andras "onykterhet" eller marknadsföra och tala för det fina i kråksången med att leva fri från droger? Är vi nyktra för vår egen eller för andras skull? Är man "utanför" om man är nykterist?
Fan också, det hade jag glömt bort... Det verkar ju som om det var bra för er som var där i alla fall :)
Själv gör jag gärna gällande att jag är nykterist, sen skiter jag i om dom dricker eller inte fast om dom börjar diskutera då slår jag gärna ner dom i skorna med schyssta argument.
Jag är absolut rädd för av vara den rabiiata missionerande nykteristen och vill helst att folk ska se annat av mig först innan jag säger att jag är nykterist. Kanske för att slippa bli placerad i fack, kanske av ren feghet.
Precis Linda, jag tycker också det är viktigt att folk ska se mig som mer nä bara nykterist.
Jag tror det har dels att göra med att man generellt inte vill bli placerad i fack som inte är så "hippa", men sen har det nog med att vi inte riktigt vågar vara stolta över vår nykterhet. Eller, jag är ju stolt, men vi är dåliga på att manifestera det tror jag.
För min del spelar det faktiskt ingen som helst roll om jag är den enda nykteristen eller en bland tusen. Jag väljer att inte dricka, vad andra väljer berör inte mig. Jag kan lätt stå för att jag inte dricker, men jag använder aldrig kläder eller liknande där jag proklamerar min nykterhet. Det är något mellan mig och dom som känner mig. Vad är nyttan med att manifestera det?
Macke: Så kan det ju vara och det är ju en schysst inställning. Men när jag var vegetarian för att dra en paralell, så var det lättare att säga det utan att bli rädd för en stämpel än att säga att man var nykterist.
Är det inte så att livsvalet att vara nykterist är något man drar sig mer för att lyfta fram än vilken bil man har eller vilket politiskt parti man röstar på?
Det behöver inte nödvändigtvis vara så, nu generaliserar jag såklart hårt, men det är värt att fundera över om och i såna fall varför det är så..
Vilken bil man kör är kanske inte ett livsval. Och det är kanske inte att avstå alkohol heller, åtminstone inte för särskilt många.
Jag gör en hel del grejer som jag inte skyltar med förrän det är "skarpt läge". För min egen skull. Inte för att jag tror att världen blir bättre för att jag bygger lego eller funderar på hur jag vill bli begravd.
Jag tror det handlar mycket om hur man är som person. Om man är utåtagerande eller inte. Och varför man har gjort valet. Det tror jag är det stora avgörande. Om jag utgår från mig själv är jag mycket säkrare nu än för några år sedan i att jag är nykterist, mycket på grund av att orsaken har ändrats. Nu är jag det endast för min egen del. Inte för att jag tillhör en organisation där alla andra är det.