Me, myself and UNF

Jag sitter på tåget hem från Stockholm efter schysst förmiddag i Stockholm. Jag inledde med en frukost ihop med Grön Ungdoms språkrör där vi bollade lite politik och  samarbetsmöjligheter, Kan bli spännande!

Sen satte jag mig på tåget och plockade upp dagens Metro som låg i sätet. Den ofta träffsäkra Nabila hade skrivit dagens krönika, och den gjorde mig så himla glad. Hon skriver om hur man som nykter ständigt blir ifrågasatt och måste förklara och försvara sig. Det räcker liksom inte med att man helt enkelt inte vill dricka alkohol. Hon slår verkligen hvudet på spiken, skönt att läsa lite klokheter i den här galna världen ibland.

Jag pratade häromdagen med Pappa om nyttan och smidigheten i att ha bil för att ta sig nånstans, och Mi och jag brukar med jämna mellanrum säga att det vore skönt att ha en bil, mest för att det är bekvämt och man kan ta sig till ställen med hunden och sånt som man inte skulle kunna annars.

Men det slutar oftast i ett kosntaterande att man kan åka rätt mycket taxi och hyrbil för den summa som en bil kostar varje månad, och att det är både miljövänligare och plånboksvänligare att cykla och åka buss, även om det är bökigt ibland.

Men nu börjar jag undra om det där med plånboken. Jag hämtade idag min cykel från reparation för fjärde eller femte gången den här vintern. Den här gången var det iochförsig enbart mitt fel att den pajade..

Jag skulle backa med cykeln igår när jag gick och ledde den, snavade över trampan och trampade av x antal ekrar i bakhjulet när jag snubblade och landade på arslet på trottoaren. Jag lämnade in den hos Cykel-Viktor för reparation (där de snart hälsar på mig med förnamn) och hämtade ut den på förmiddagen idag, 130:- fattigare men med ett nyriktat hjul med hela ekrar.

Kanske är det som med teknik, jag är inte kompatibel helt enkelt. Eller bara klumpig.

Har precis hunnit landa efter en lång, men galet späckad helg hemma i Östergötland. Eller, hemma har det inte blivit så mycket av, bortsett från ett tag igår då jag hjälpte pappa att bygga dörrar till hötorken. Det är SÅ skönt att kunna se konkreta resultat av sånt man går (som två stycken 3.10 höga dörrar).

Annars min helg som de flesta andras vart fylld av mat. Vi har ätit påsklunch hos Mis föräldrar, påskmiddag hos min farmor, syndigt god pastagratäng hos kockparet Ewa och Daniel, hemmaslaktad get hos Robban och burgare på Frasses när vi var på roadtrip till Jönköping i torsdags.

Det sega med att åka bort är att man inte hinner ladda om, jag är tröttare idag än innan vi åkte hem, men sova får jag väl göra i juni nån gång, nu är det ju årsmöten på gång!

Igår hade jag en heldag på kansliet, som jag inledde med att träffa ledningsgruppen för IOGT-NTO lotterier, vårat lotteriföretag som ligger i Mölnlycke och förser oss med stora delar av UNF:s intäkter.

Jag och Lisa uppdaterade dem på UNF:s verksamhet och satsningar framöver, fick massor med intressanta frågor och fick ansikten på några av alla våra fantastiska medarbetare från Mölnlycke. Tänk vilken skillnad det blir bara man får se och träffa varandra IRL, det är så lätt att glömma i den digitaliserade världen..

Helgen har varit dubbel i många bemärkelser. Jag hade dubbla känslor inför helgen möte. När jag skulle dit var jag inte så pepp och ville helst slacka hemma i soffan framför en film eller fem, men när jag väl var på plats så blev jag både inspirerad och igång (som vanligt, man blir det av att umgås med intelligenta, engagerade människor har jag märkt).

Jag hade dessutom dubbla styrelsemöten. FS-mötet toppades på söndag kväll av mitt andra UNF-uppdrag, det som kassör för UNF/IOGT-NTO 2010 Trots Allt!. Vi spikade planering för våren och halva hösten där alkoholpolitiska föredrag blandas med terrängboule och schlagerfest! (Vi ska ha Schlagerfest på Café Mumrik på lördag, alla är välkomna!)

Och som grädde på moset lyckades jag somna i soffan två ggr. En gång innan styrelsemötet med Trots Allt! och en gång efter när vi käkat. Jag var visst sliten, för jag sov nästan 10 timmar inatt. Men efter en förmiddag med tvätt, dammsugning och uthämtning av min telefon toppat med en förmiddagsfika med senaste numret av sportmagasinet känner jag mig otroligt fit for fight, trots skitvädret!

Jag har en hemma-vecka den här veckan gör inte bara att Diesal blir mitt ansvar, det innebär också att jag fått äran att vara hundvakt åt våra "daghundar" Lukas och Ines. Det är lite charmigt med tre hundar i lägenheten, och blir ganska mysiga pauser i arbetet när man kan mysa ner sig med tre hundar istället för en. Lite bökigt att gå ut bara utan att göra en fläta av kopplet, men jag börjar få in knycken nu!

För att de inte ska tycka jag är en alldeles för tråkig kille som bara spenderar all tid framför datorn så har jag sysselsatt dem med lite små överraskningar då och då, ambitiös som jag är. Här fick de i förmiddags varsin ihopknögglad toarulle med en liten bit fryst leverpastej i, för att fresta smaklökarna och sysselsätta huvud och tänder en stund. Tyvärr är ju inte papper så hållbart, så det tar dem ju inte så lång tid att bryta sig in till det gottiga i mitten..


Tre hungriga hundar, lägg märke till kamerarädda Ines i mitten som precis kommer på att det är en kamera jag håller i handen..